prs yehet & kkaebsong

Huvudet faller än en gång ner på sniskan av den äldres ord, jo det minns han gott och väl. Med några klungar av det varma teet lutar Joshua sitt huvud mot den äldres, som vilar mot hans nacke. Gud vad han saknat Zihao under dessa år, hur har de ens klarat sig?
"Och min lilltå älskar dig," påpekar han med en lätt grimas, gud vad löjligt det hela låter. Nej, femtonåriga Joshua hade bara skakat på huvudet åt dem, skulle aldrig ha kunnat förstå sig på deras relation. Vilket inte artonåriga Joshua heller verkar göra, men ändå.

Regnet piskade mot fönstren i badrummet, gjorde så att den redan mysiga atmosfären blev ännu mer tilltalande. Hur länge skulle ovädret kunna tänkas hålla i sig? Det hade redan pågått i snart tre dagar. Kanske det berodde på Voldemort eller så var moder natur bara lite butter?
”Du, det där bröllopet”, började nittonåringen trevande och sneglade på Joshua samtidigt som han gnagde sig själv i underläppen. ”När är det? Vilka kommer? Kommer de släppa in mig?” Rabblade Zihao på. Varför det där bröllopet skrämde honom så mycket visste han inte ritkigt. Men det gjorde helt enkelt det, magkänslan var på botten så fort tankarna drogs åt det hållet.

Det verkar som att Zihao fortfarande är en hel del stressad över bröllopet, och Joshua kan inte klandra honom. Kanske det är för mycket människor på en och samma gång? Med en liten suck lutar artonåringen sig mer mot den äldre, tar ett djupt andetag och sluter ögonen.
"Om en månad ungefär.. Det är väldigt många som kommer fick jag höra, Fleurs familj, allas nära och kära. Klart de kommer släppa in dig Zihao." försäkrar han och ställer ner sin kopp med te för att kunna ta en av den andres händer i sin. "Du behöver inte oroa dig över det där."

”Tänk om någonting händer? Joshua, varje gång jag tänker på det där dumma bröllopet vill jag spy. Inte för att jag avskyr bröllop eller så..det är bara som en känsla”, förklarade Zihao och drack upp det sista av sitt te. Med stora ögon, klamrade han sig fast vid artonåringen. Han måste ha låtit helt totalt jävla sinnesrubbad. Det är bara som en känsla...Usch. Men det var ju sant och nittonåringen kunde inte bara gå och hålla på det utan att säga någonting. Ibland hade hans magkänsla faktiskt haft rätt. Sedan kvarstod ju det faktum att den i åttio procent av fallen haft fel, men det behövde inte Joshua vet. Nej, den informationen var absolut inte nödvändiga att framföra.

Kanske den äldre har rätt, det finns en hel del som kan tänkas hända under dessa tider, och detta faktum leder till att Joshua blir olidligt kluven.
"Det har ingenting med kriget att göra då?" frågar artonåringen och kramar om Zihao, målar små hjärtan över dennes rygg för att lugna ner honom en aning. "Jag tror man alltid tänker det värsta i såna här stunder, om vi går ut överhuvudtaget kan vad som helst hända. Bröllop är en av dessa saker."

Urk, nu när alla tankar satt fart kände Zihao sig alldeles förskräcklig igen. Eller så kanske det var förkylningen som spökade? I vilket fall hade han världens lust att kidnappa Joshua och dra till skogs där de åtmsintone var säkra. Självfallet förstod han att det aldrig skulle leda någonting bra, men funderingen hade liksom klistrat fast sig i hans valnötshjärna.
”Jag vill bara att vi ska överleva, okej?” Mumlade nittonåringen och noterade de små rörelserna den andre skapade över hans rygg. ”Allting känns så jävla hopplöst..jag menar, jag kommer vara totalt värdelös om någonting faktiskt skulle hända. Du är åtminstone duktig på magi.”

Jo, det är klart att de vill överleva bägge två. Om Joshua själv kunde välja skulle han tvinga alla hans nära och kära att stanna i en källare för resten av året, bara släppa ut dem när kriget är över och de vunnit. Men det går inte. De behöver alla de kan få för att hindra de jävla dödsätarna.
"Du skulle inte vara värdelös Zihao, vet du varför Voldemort vill ha så många varulvar på sin sida som möjligt?" frågar han och låter huvudet falla på sniskan. "Du behöver inte använda magi, inte om du är i din andra form."

”Du, jag är ganska värdelös då också..är alldeles för snäll”, muttrade Zihao och såg sådär lagom butter ut. ”Förstår faktiskt inte varför han ens vill ha varulvar på sin sida, de är ju ändå bara användbara när det är fullmåne, om vi exkluderar mig då”, fortsatte han med rynkade ögonbryn och började förstrött pilla med Joshuas rosa lockar. ”Du är däremot hur duktig som helst, antar att du hade högsta betyg i försvar mot svartkonster?” Jo, till skillnad från nittonåringen verkade det som om den andre hade en betydligt större talang när det kom till magi. För att inte tala om att han var betydligt modigare. Artonåringen hade ju trots allt blivit placerad i Gryffindor.

"Jag tror inte du kommer bry dig om att vara snäll i de stunderna helt ärligt," berättar Joshua med ett svagt leende, stryker försiktigt tummen över den andres handrygg. Nej, när det är krig finns det ingen plats att vara snäll på. Dödsätare är dödsätare, så är det bara. "De använder både varulvar och vampyrer för att försöka skrämma ihjäl oss, du vet, ett rivsår eller bett och man är körd." förklarar artonåringen, känner hur ett svagt leende sprider sig över läpparna. "Ja, det hade jag. Men det förändrar ingenting Zihao." Den äldre får helt enkelt inte ge upp bara sådär, för då kommer det bara gå åt helvete för honom. "Jag kan stå framför dig och skydda dig hela tiden, försöka iallafall, om du vill?"

Ett litet leende letade sig fram över de smala läpparna och Zihao höjde lite på ett ögonbryn. Bara tanken på att Joshua skulle bli tvungen att skydda nittonåringen fick honom att vilja brista ut i skratt. Det skulle ha sett extremt fånigt ut, kanske tillräckligt fånigt för att till och med dödsätarna skulle tappa minerna helt.
”Du ska inte behöva ta hand om mig på det sättet, kan säkert ta hand om mig själv när tiden väl är inne”, mumlade han och lämnade en liten kyss vid artonåringens tinning. ”Men jag kan inte neka att jag har blivit jävligt snäll på sista tiden och det stör mig..det är ditt fel, din lilla räka.”