Rollspelare & Wolfy prs

"Du ser friskare ut." rättade han sig själv och smekte hennes lår. Han drog henne intill sig och kysste mjukt hennes panna innan han granskade henne. "Du är så vacker." suckade han lyckligt.

”Jag älskar dig.” Leah kramade om honom igen och borrade in sitt ansikte mot hans hals, hade saknat honom så mycket att hon inte hittade ord.

Jason kramade om henne och suckade lågt, visste inte ifall han skulle klara av att släppa henne igen.
"Jag älskar dig med." sade han lågt och pussade på henne flera gånger. Han drog sedan med henne till dörren och öppnade dörren åt henne.

Aningen motvilligt släppte hon taget om honom, kände sig helt plötsligt som ett klängigt barn och visste inte alls hur hon skulle klara av att skiljas åt från honom till kvällen. Trots att det var flera timmar dit så var det ändå något hon bekymrade sig för.

Jason satte sig i bilen och började köra direkt. Han satte på musik och nynnade med till låten som spelades innan han sneglade mot henne.
"Är du okej?" Hon såg något ängslig ut, vilket oroade honom. Han ville att hon skulle slappna av och ha kul bara.

”Jag tycker inte om permission för det betyder att jag måste tillbaka och jag vill inte tillbaka.” Hon tyckte inte om att gå i gruppterapi, hon avskydde de strikta matreglerna och hon saknade Jason.

"Du måste älskling. Det är bra för dig." sade han och smekte hennes lår. Han höll blicken på vägen men sneglade lite då och då åt hennes håll, ville så gärna att hon skulle ha kul.

”Man måste ingenting annat än dö,” suckade hon och putade barnsligt med underläppen. Det var förstås helt onödigt att ens diskutera saken med Jason då han inte skulle ändra åsikt om det hela. Det var ju en bra plats men för det behövde hon inte trivas.

Jason log smått åt henne och parkerade i stan. Han klev ut från bilen, gick runt och öppnade dörren åt henne innan han sträckte fram handen åt henne.

Leah rynkade förargat på ögonbrynen då han inte sa något mer, tyckte att han kunde känna lika starka känslor för stället som hon gjorde och säga att hon inte behövde åka tillbaka. Kanske det var ord hon någon dag skulle få höra. Hon tig hans hand och klev sedan ut från bilen.