PRS Lupple & Medi

"Nu låter det som du verkligen vill ta fönstret." Hon log och reste sig upp och lade armarna om hoom och kysste honom ömt.
"Okej men var varsam. Jag gillar inte att känna som du tappar mig."

" Det går fortare." Viskade han och la armarna om henne och besvarade kyssen.
"Jag skulle aldrig tappa dig." Viskade han ärligt men gick med henne mot fönstret och la ena armen under hennes ben och andra runt hennes midja och bar upp henne.
"Armarna runt min hals. " Log han, kysste henne igen.
" Och blunda." Fortsatte han och steg upp på fönsterbrädan.

"Jag vet att du aldrig någonsin skulle tappa mig." Hon lade armarna om hans hals och lade ansiktet mot hans halsgrop och slöt ögonen, spände sig och tog ett djupt andetag. Hon gillade inte att hoppa med honom men han älskade det.
"Min söta apa" Viskade hon i hans öra och gav hans örsnibb en puss.

Han kände hur hon spände sig och lät sina fingrar smeka henne sakta där han höll henne i hopp om att det skulle göra henne mer avslappnad.
Han kände pussen och flinade lite.
" Jag älskar dig." Viskade han mot hennes öra, på flera olika språk och tog sedan ett steg ut från fönstret och föll ned mot marken och landade sedan mjukt på marken och bar henne bort mot blommorna där han satte ned henne försiktigt.
" Du vet att jag vill vara nära dig, det känns bättre och ha dig hos mig, i mina armar. Då vet jag vart du är." Viskade han och slog sig ned bredvid henne.

Hon kände suget i magen när han hoppade och slog sakta upp ögonen och synade honom.
"Jag älskar dig." Hon satte sig ner och lutade sig mot honom.
"Om jag var en blomma, vilken skulle jag vara då?"

Dorian la armarna om henne och pussade hennes kind lätt.
"En blomma? Åh älskling, blommor är jag inte bra på." Log han ärligt och lekte lite med hennes fingrar.

"Men någon vet du väl om? " Hon lutade sig in i hans famn och flätade in sina fingrar.
"Pion kanske eller kanske en ros?" Hon log och skrattade.
"Maskros kanske?"

Han skrattade lågt.
"Jag vet namnet på massor älskling, men jag har ingen kunskap mer än så. Därför kan jag inte säga att du är en av dem." Viskade han ärligt och smekte hennes kind sakta.
" hmm kanske. Men jag skulle nog vilja säga att du är en blomma som ingen upptäckt ännu." Viskade han i hennes öra.

hon log mot honom och smekte hans kind och nickade.
"Låter som en bra ide." Hon log mjukt och satte sig upp.
"Varför jag frågar ifall Armelle kan göra en klänning inspirerad av en blomma. Pion är blektrosa med massa puff. Solros kanske är gul med mörka detalier." Hon såg på honom.
"Men om du inte vet så blir det svårt."

Han såg på henne och flinade lite.
"Åh älskling, definiera dig själv som en blomma och be Armelle göra en klänning av det. " Log han.
"Du måste tro på dig själv. " Sa han uppmuntrande och lekte lite med hennes hår.