prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på Zihao i tystnad, innan Joshua stirrar ner på röran än en gång för att sedan fortsätta städa undan.
"Det är bättre att få det gjort så snabbt som möjligt.. så att det inte blir alldeles geggigt." Förklarar han medan stressen stryker sig längs hela kroppen, ja han har ett problem med stress och ångest, men det vägrar han inse. Nej, i hans ögon är han fullkomligt frisk från sina problem. Snart där efter har artonåringen tillslut fått upp det mesta, och känner hur andningen blir allt mer jämn. "Sådär." Viskar han och drar av sig sina kläder för att sjunka ner i det varma vattnet. Avkopplande.

Det var lustigt egentligen, hur sjukt olika de var. Zihao som var världens mest stökiga varelse och Joshua som var den absolut raka motsatsen. Förr eller senare skulle de väl bli galna på varandra om de inte ändrade sig.
”Du måste lära dig att släppa sånt där”, knotade nittonåringen och slingrade armarna omkring den yngre. ”Jag kan ställa till med betydligt värre kaos än det där”, mumlade han och slöt ögonlocken. Jo, med tanke på de där två åren i skogen hade han tappat lite av sitt anständigs beteende. Han skulle defintivt också bli tvungen att jobba på den bristen, annars skulle de aldrig kunna leva tillsammans någon längre tid.

"Jo, jag vet," viskar Joshua och nickar lätt, han måste helt enkelt lära sig att slappna av. Men det är oerhört jobbigt när han är van vid att konstant vara orolig och ångestfull, det är liksom inbyggt i huvudet på honom redan från en väldigt ung ålder. Typsikt det där. "Jag får helt enkelt jobba mer på det." jo, det är helt klart nödvändigt med tanke på att de två är förlovade, och fått för sig att flytta in tillsammans. Joshua kan inte bli triggad varje gång någonting går snett till, då kommer bara förhållandet leda till ett bisarrt slut. I tystnad lägger Joshua huvudet mot den äldres bröstkorg, låter fingrarna glida över Zihao biceps innan han lutar sig tillbaka. Han tar upp de två tekopparna från det lilla bordet bredvid badkaret och håller fram en till den äldre. "Här."

De mörka ögonen fäste sig på koppen som Joshua höll fram, innan han tacksamt tog emot den. Att dricka te när man badar är aldrig fel, hur skumt det nu än låter.
”Tack”, mumlade Zihao och luktade lite på innehållet. ”Grönt? Standard med andra ord”, konsterade han med ett snett leende och lutade ryggen mot badkarskanten. Ibland var de väldigt praktiskt att vara lång, då man kunde hålla sig sittande utan att glida tillbaka ner i vattnet. Det var bara att stäcka ut benen. Tacka generna för det. ”Så, vart vill du bo när kriget är passerat?” Undrade nittonåringen och fäste ännu en gång ögonen på Joshua. Ja, han var mycket riktigt väldigt exhalterad över det här med att skaffa ett eget hus och därmed ett eget liv.

Joshua lutar sig tillbaka vid andra sidan av badkaret, låter ryggen komma i kontakt med den svala metallen medan han håller koppen med te kupade i händerna.
"Grönt och chai, alltid det härligaste." påpekar han lätt, låter huvudet falla till sidan medan ögonen stirrar in i ett av ljusen. Tankarna börjar för engångsskull att lugna ner sig, vilket tillåter artonåringen att andas jämnt och lugnt. Kanske det är Zihaos sällskap som gör det också. Frågan som kommer därnäst får dock Joshua att tänka till, mer än han förmår, och ser tillbaka upp mot den äldre. "Jag vet inte riktigt, jag vill resa till många ställen, men vart jag vill bo har jag ingen aning om."

”Du vill resa till många ställen men du vet inte vart du vill bo?” Upprepade Zihao med ett höjt ögonbryn. Han ryckte lite på axlarna och tog en liten klunk av det varma teet, ignorerade det faktum att han precis bränt tungan. ”Vart vill du resa då? Om du säger A måste du faktiskt också säga B”, manade han på och betraktade Joshua med nyfikna ögon. Nittonåringen ville också resa, både till sitt hemland och många andra ställen. Det var alltid lika intressant och upplivande att stöta på nya kulturer och miljöer. Frågan var dock om hans bräckliga självkontroll skulle klara av alla gupp på vägen som resor kunde medföra. Usch, ännu en grej han verkligen var tvungen att jobba på - självbehärskningen. Jösses.

I Joshuas ögon är det faktiskt väldigt förståeligt. Resa kan man åka på utan att behöva oroa sig över att hitta det perfekta stället, bara få vara med om nya kulturer och intryck. När det kommer till vart de ska bo, så kommer det vara ett beslut de inte kommer kunna ändra på så snabbt, på en resa kan man åka hem, när man fått ett hem kan man inte bli av med det. Än en gång är hans dumma hjärna och analyseringar i farten igen.
"Det är inte så lätt att bestämma ett ställe att bo på bara sådär Zihao." påpekar artonåringen och ser ner på sin kopp, fingrarna trummar mot den varma keramiken. "Japan, Kina, Frankrike, Kenya, Spanien, Irland, Island. Det är väl dem jag tänker mest på."

De fungerade verkligen helt olika, speciellt med tanke på att Zihao i princip redan bestämt sig för hur han ville att framtiden skulle se ut. Men Joshua hade rätt, det är inte så lätt alla gånger.
”Hm, så typ hundra olika ställen då?” Påpekade han och vände blicken upp mot taket. ”Jag vill också resa, men till helt andra ställen”, fortsatte nittonåringen och slöt ögonlocken, tillät därmed sig själv att fullkomligt slappna av i kroppen. ”Australien, Sydkorea, Taiwan, Grönland, USA.” Även om det verkade som om de ville till helt olika ställen skulle de väl kunna kompromissa. Av någon skum anledning ville Zihao verkligen besöka Alaska och dess kärva landskap.

Det är verkligen komiskt hur olika de fungerar, men Joshua skulle helt ärligt inte ha någonting emot att resa till något av de länderna Zihao radat upp. Förutom Australien.. artonåringen skulle vara vettskrämd för att gå ut, eller vistas i något hus överhuvudtaget. Nej, det finns alldeles för många giftiga djur där.
"Jag antar att vi får kompromissa en hel del," påpekar Joshua och låter sig själv sjunka ner längre i vattnet. Försiktigt petar han lite med tårna mot Zihaos arm, även om de sitter mittemot varandra så vill han ha kontakt med den äldre. Herregud. "Om vi nu inte åker till alla de länderna."

”Vi kommer defintivt att åka till alla de länderna”, försäkrade Zihao med ett litet leende för att sedan peta till Joshua med sin egen tå. ”Kommer du ihåg hur jag sa att till och med min lilltå älskar dig?” Fortsatte han och stack upp foten mot den andres ansikte, där han viftade med dem. ”Det var faktiskt väldigt sant.” Nittonåringen skrattade till och stoppade ner foten i det varma vattnet igen, gled över till samma sidan av badkaret som Joshua. Med en lätt suck, slingrade han sin lediga arm om den slanka kroppen och borrade in ansiktet i den välbekanta nacken han älskade så förbaskat mycket. Så sjukt olika men samtidigt perfekta för varandra. Det var så underbart.