PRS Lupple & Medi

"Okej jag älskar hur du älskar mig. Du är snäll och har en underbar personlighet." Hon skrattade och klev in i bilen breved Lathan och spände fast sig och ställde undan läsken och föll snart mot Lathan och somnade.

Han flinade lite och nickade sakta.
"Älskar dig." Log han och såg henne falla mot Lathan och somna i bilen och han bet sig lite i läppen.
"Jag möter er hemma." Sa han och smällde igen bildörren.
Lathan nickade sakta och la en arm omkring Willow och bilen började sedan åka.
Och Dorian tog sig in till skogen som följde vägen hem och började springa.

Hon vaknade hemma nerbäddad i sängen och såg Tristan komma in med en bricka och log ömt.
"Hej jag hade precis tänkt kolla om du var vaken. Du borde äta lite." Han satte ner bricka och öppnade fönstret.
"Är du trött?"
Hon satte sig upp och tog emot brickan och började äta av soppan och log.
"Jag är lite trött. Sliten."

Dorian sprang, han följde bilen hela vägen tills de var hemma- i säkerhet för att sedan vända om och springa åt andra hållet.
Hans instinkter tog ganska snart över och han fällde några djur och vände sedan hemåt efter att ha sansat sig lite.
Han såg Willows fönster vara öppet och log brett och tog ett språng upp och in genom det. Landade smidigt på golvet och log brett.
"Hej älskling." Sa han och såg sedan Tristan.
"Min bror." Log han.

"Dorian använd dörren näta gång." Tristan log och satte sig ner i en stol och såg på Willow.
"Hej älskling." Willow log stort och sträckte sig efter läsken och drack några djupa klunkar innan hon sate ner den igen.

" Det var snabbare såhär." Flinade han och såg mot fönstret.
"Och någon öppnade det ju." Poängterade han innan han tog några steg fram och satte sig bredvid Willow i sängen och smekte hennes kind.
"Sovit gott?" Log han.

"Jaja du säger det så." Han log och tog upp en bok och började att läsa.
Willow såg in i hans ögon och nickade.
"eller ja jag svimmade liksom eller föll in i sömn. " Hon log och tog en tugga av brödet.
"Hur hade du det när jag sov?"

Han nickade sakta och kramade hennes ena hand mjukt.
"Jag hade det bra. Lite frisk luft och så." Log han och pussade hennes kind.
"Men jag saknade dig." Viskade han leendes.

Hon såg på honom och åt upp innan hon ställde ifrån sig brickan.
"Jag ville säga samma sak men jag sov." Hon flinade mot honom och drog bort täcket.
"Jag vill sitta ute vid blommorna. Det är så underbart att det blommar fortfarande"

"Vid blommorna, låt oss sitta vid blommorna. Måste vi använda dörren?" Frågade han flinande och lekte lite med hennes fingrar.