prs yehet & kkaebsong

Med ett svagt litet leende kryper Joshua in tätare intill den äldre, sluter ögonlocken och drar in den ljuva doften.
"Du har rätt. Han kommer inte att vinna." Nej, artonåringen kommer inte gå med på att dödsätare ska döda varje mugglarfödd.. Det är bara den vidrigaste orättvisan någonsin. Med en liten grimas slår han löst mot Zihaos biceps och skakar på huvudet åt honom. "Så liten är jag väl ändå inte? Om du tänker kläder, möbler och produkter kommer jag nog ta mer plats än dig."

”Okej, jag ger mig”, sade Zihao och borrade in ansiktet hos Joshuas nacke. ”Men ändå, vi kommer bara behöva en säng, ett badkar..tänker inte sova i ett eget rum”, fortsatte han och rös till. Vindarna var visserligen uppfriskande, men det betydde inte att de var isande kalla. Nåja, nittonåringens huvud kändes åtmsintone lite bättre. Han lutade sig lite tillbaka och drog en hand utmed den andres kind, log ett litet snett leende. ”Ska vi gå in och tappa upp ett bad? Och göra varsin kopp te? Kommer frysa ihjäl om vi stannar ute mycket längre till.”

Nöjt låter Joshua sig själv lägga tillbaka huvudet mot den andres bröstkorg, nej han vill inte bli kallad liten. Även om han bara är 172 centimeter.
"Vi ska ha en stor, mjuk säng med massvis med kuddar, ett stort jävla badkar med bubblor och en hel del med kattleksaker." Påpekar han, som redan inreder hela huset i sina tankar.. Gud vad taggad han blev nu. Med en djup suck ställer han sig upp från hammocken. "Okej, tror du att du kan gå själv? Så kan du sätta på vatten och bubblor så fixar jag te och ljus?"

Jodå, han skulle väl ändå kunna lyckas komma upp på benen. Däremot var det lite osäkert om han skulle lyckas fixa bubblor eller inte. Zihao hade ju aldrig varit speciellt bra på någonting överhuvudtaget, så det där kunde ju gå lite sisådär om universum ville honom illa.
”Jag kan åtminstone försöka”, mumlade han och kom upp ur hammocken med ett stön. Nitton år och han hade redan problem med att resa på sig? Herregud. Som tur var berodde det troligen på förkylningen, men ändå. ”Vi kanske borde börja leta hus senare? Om vi har ett hus betyder det att vi inte får lov att dö förstår du.”

Jo, Zihao listar nog ut hur det är man tar sig åt, med tanke på att bubblorna står vid badkarets kant.
"Vi får inte lov att dö oavsett om vi har ett hus eller ej." Nej, om den äldre skulle dö och Joshua fortfarande leva, skulle det aldrig gå. Nej, artonåringen vill hellre att alla hans vänner och familjemedlemmar stannar hemma och är säkra. Men det kommer inte att hända. Han öppnar dörren till huset och stiger in i värmen, Gud vad härligt.

”Okej, okej, ingen ska dö” försäkrade Zihao och steg in i värmen efter Joshua. Den slog välkomnande mot de frusna kinderna och började genast värma upp kroppen en aning. ”Då går jag in och tappar upp badet så fixar du allt annat?” Sade han sedan och slank in i badrummet. Nittonåringen sneglade lite på bubblorna ett slag, som stod på badkarskanten, innan han ruskade på huvudet och började tappa upp varmt vatten i karet. Därefter hällde han i halva flaskan med bubbelgrejset ner i vattnet. Det skulle säkert resultera i stt halva badkaret svämmad elever med små, rosa bubblor..men heter man Xie Zihao så gör man, och då är man värdelös på precis allting.

Det tar inte lång tid för Joshua att få till teet och ljusen, dock är det lite svårare att balansera det på brickan till badrummet. Med försiktiga steg kliver han in i badrummet, där han möts av en mängd med rosa bubblor.
"Herregud Zihao.. Hur mycket tog du?" Frågar han förvirrat med stora ögon, dock klart han inte. Han ställer ner brickan efter han ställt kopparna med teet vid det lilla bordet vid badkaret, innan han ställer ner ljusen. "Det är väldigt mysigt, dock." Säger han sanningsenligt och släcker ljuset, så bara ljusen lyser upp dem.

Med en respektabel mängd bubblor vid fötterna, tittade Zihao oskyldigt på Joshua och kliade sig lite i nacken.
”Halva flaskan? Hur mycket skulle man ta?” Undrade han och vände blicken ner mot golvet. Det var åtminstone en bra grej att Joshua tyckte att det var mysigt. Bättre än ingenting. Förhoppningvis hade den andre inte ens lagt märke till hur många bubblor som egentligen befann sig på golvet. ”Tycker också att det är mysigt, men i framtiden vill jag ha ett ännu större badkar”, fortsatte nittonåringen och började lirka av sig kläderna.

Joshua kan inte göra mycket annat än att stirra på den äldre, innan blicken glider ner till hans fötter där massvis med små, rosa bubblor rinner.
"En liten skopa, brukar ta med locket." Påpekar han, halva? Herregud nu måste de köpa ny rätt snart ju. Då ångesten redan tär något förskräckligt på honom, gör stressen det ännu värre. Som den perfektionist han är börjar han med ens att städa undan röran, få bort det som hamnat på golvet. Nej, han kan inte lämna det till senare, det måste bli klart på direkten

”Men Joshua”, gnällde Zihao högljutt och hängde båda armarna över badkarskanten, där han sedan låg och glodde på den andre. ”Kan du inte göra det där senare? Vattnet kommer hinna bli kallt innan du får bort all den där röran”, fortsatte han och putade med underläppen, samtidigt som han spärrade upp de mörka ögonen. Vattnet skulle väl knappast hinna bli kallt, men nittonåringen hatade att ställa till saker som fick den andre att gå genom taket. Som nu till exempel. Hade inte städningen kunnat vänta tills efter badet? Då hade Zihao kunnat ta hand om röran själv.