Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade lite på pannan men nickade lite, förstod inte riktigt vad hon menade men tänkte spela med då det verkade bekymra henne. Han satte sig bredvid henne men reste sig upp lika snabbt då han hörde vad hon sa. Han gick till badrummet och började raka sig, det hela för att få fram en poäng.

Leah såg efter honom då han försvann till badrummet, ögonblicket senare hörde hon hur rakapparaten gick igång.
”Jason? Det här handlar inte om det faktum att du inte rakat dig, utan att du är arg och bråkar och inte lämnat huset? Varför har du inte hälsat på? Varför är du så arg?”

Jason gick ut igen och sträckte på sig, förstod hennes oroa men tyckte inte alls att den var nödvändig.
"Jag bråkar ju inte i onödan, nu har jag bara tid att lägga märke till saker. Innan brydde jag mig inte ju för jag hade dig att vara sysselsatt med och jag orkar inte gå ut." förklarade han bara och ryckte på axlarna.

Leah kände sig inte särskilt nöjd med hans förklaring, det kändes som om det låg mycket mer bakom det hela. Hon ville inte vara besvärlig genom att tjata mer om saken men det skulle kännas fel att bara släppa det så lätt.
”Alla är oroliga för dig,” påpekade hon och korsade armarna över bröstkorgen, ville helst skriva ut sig med det samma så hon kunde komma hem och hålla ett öga på Jason.

"Jag är okej, Leah." sade han och ryckte bara på axlarna. Han orkade inte ens prata om det mer utan ville gärna veta allt om hur hon haft det. "Men hur har det gått för dig?"

"Är du?" Leah ville inget hellre än tro på att det var sant men han såg ut som om han hade halva världens bekymmer på sina axlar, och det var inte i det skicket hon ville se sin älskade. "Tillräckligt bra för att få permission till klockan tio ikväll."

"När hade du tänkt säga det?" frågade han och började kittla henne lite. "Men är det en dejt vi ska på då? Till tio? Det blir ju bra, då hinner vi med lite hångel i bilen." flinade han och kollade på henne med ett stort leende.

”Jag kom inte hit för att prata om mig,” upprepade Leah, fortfarande inte övertygad om att allt var bra. Hon ville veta om det var något mer som tyngde honom, det var inte det lättaste att få allt ur honom. ”Bara hångel?” upprepade hon oskyldigt.

"Ojojoj, i bilen? Trodde inte det här om dig, fröken." log han och kysste hennes panna. "Vill du byta om eller ska vi dra nu?" frågade han sedan, han brydde sig inte alls om vad hon hade på sig men han tänkte mer då hon hade större valmöjlighet nu.

”Tss, spela inte så oskyldig.” Leah kunde inte hålla tillbaka ett leende. Hon hade längtat efter honom i närmare två månader, då han inte velat gå så långt före heller i rädsla av att göra henne illa. Nu tänkte hon inte acceptera ett nej. ”Visst, kommer snart tillbaka.” Skulle de på dejt så tänkte hon piffa upp sig lite.