De utvalda

Ethan snyftade till och en pust av alkohol kom från honom. "Förlåt..jag trodde hon var du, hon sa att hon var du...". Ethan kom lite närmare henne. "Snälla...prata med mig" snyftade han. "Slå mig, skrik på mig men säg något...".

Eletha sa inget, men hennes tårar rann sakta längst kinderna. "Ethan....." hon tystnade men satte sig upp. Hon visste vad alkohol kunde göra och hon hade alltid litet på honom förr, han kanske sa sanningen?

Ethan snyftade till ännu en gång. Hade han förstört allt? All tillit för att han skulle dricka lite? Fan, han hatade alkohol.
"Snälla...". Han kom ännu närmarem en vågade inte röra henne, rädd för hennes reaktion.

Eletha nickade, "Jag vet vad alkohol kan göra." säger hon och ser på honom med en blick som var sårad, men hon försökte förlåta honom.

Ethan skulle precis säga något då en våg av illamående sköljde över honom och han tvingades ställa sig på alla fyra. Alkoholen han hade fått i sig låg i en stinkade sörja nedanför hans darrande ansikte.
"Förlåt..." darrade han.

Eletha sa inget utan klappade honom lätt på ryggen och gav honom ett blad att torka sig med och sitt vattenskinn, "Vi måste tillbaka till Simon." sa hon bara och drog honom upp på fötter.

Ethan nickade. Han drack djupa klunkar av vattnet och grimaserade. Han började ostadigt gå. "Eletha... Är du fortfarande arg?" frågade han med tyst röst och sänkt huvud.

Eletha stödde honom men svarade inte med en gång, "Inte arg längre, snarare besviken och sårad." säger hon tonlöst och leder honom hem.

Ethan bet sig hårt i läppen. Det hade aldrig varit meningen, att kyssa kvinnan, han hade bara velat kyssa Eletha...
"Förlåt..." sa han med ynklig röst och stödde sig mot henne. "Men...jag ville bara kyssa dig Eletha, jag trodde det var du".

Eletha svarar inte då hon ville tro honom men ännu kände sig ledsen av det hela. De kommer hem och hon mer eller mindre knuffar honom i säng.