Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag tittade på henne och mumlade något ohörbart som lät som "Jag har ju förlorat dom jag älskar mest... Förutom Bonnie"

"Nej det har du inte! Nadja - jag fick klämma fram hennes namn mellan min läppar, men det märktes inte - är kvar! Och sist jag kollade var Alice också kvar!

"Nadja är inte kvar jag känner inte riktigt för att förlåta henne för det hon gjorde!"
Nästan skrek jag.
"Och Alice... Ja hon är väl kvar..."
Mumlade jag.

"Kanske det, men Diego, du Kan i inte åka till volterra! Snälla gör det inte, för min skull!"

"Jag säger inte att jag förlåter dig"
Härmade jag henne.
"Varför ska jag då tro att du vill ha mig?"

"Det betyder inte att jag inte att jag inte vill ha dig, det betyder bara att jag vill ha lite tid att ta in allt det här!"

"Visst"
Mumlade jag fräsande och klättrade upp till grenen över.

"Ja!"
Jag tog tag i Diegos fot och hoppade ner, det gick alltid att få honom tillbaka genom shock.
Och mycket riktigt, snart trädde han fram.

Jag landade med en duns på marken. Jag gick en bit från Bree och lutade mig mot ett träd med armarna i kors.
"Tycker du att jag ska kasta bort din ring eller hade du tänkt att be om att få tillbaka den?"
Mumlade jag surt.

"Jag vill gärna ha den." Sa jag mjukt.