Voldemorts dotter och fången från Azkaban

Ja.

En strid tills döden.

haha ja det får nog bli så nu ska jag bara ordna så han rymmer ;D

Okej

5 eller 4 hälst 5

jag bestämde mig för femman och jag håller på med kapitlet nu jag ska bara få ett bra avslut på det

Okej.

så nu är det klart :p det blev inte så jätte långt och det var kanske inte det bästa kapitlet jag skrivit men jag hoppas det duger

Kapitel 9: du! och en läxa i försvar mot svartkonst

- jag sitter här med Rowlings bok och kollar igenom dem och ser vad hon missade. Det är ganska mycket faktiskt. Men tryck på knappen bara

Jag kände hur något drog mig tillbaka och hur jag fick svårt att andas. Jag försökte dra bort snaran och när det inte funkade rev jag personen som höll iden. Det hjälpte inte så mycket och jag kände hur paniken kom och hur jag fick svårt att andas. Långt bort hörde jag steg, snaran lättades och jag började hosta och försöka få ner luft i lungorna. Tillslut kunde jag ta några djupa andetag och jag kände en hand på min axel, jag vände mig om och såg in i Snapes ögon. Jag slog armarna runt honom, han la armen tröstande rönt mig och jag såg Salazar stå bakom honom. Han höll i någon men jag såg inte vem det var. Severus drog upp mig på fötter och jag ställde mig vingligt upp. Jag såg på personen som Salazar höll i.
- Du. Var allt jag kunde säga och jag förstod inte hur det här hade gått till. Snape stöttade mig och jag förstod att vi var på väg till Dumbledores kontor. Severus knackade på och vi gick in. Jag såg på den vithåriga manen som kollade tillbaka på oss genom de halvmånformade glasögonen.
- Severus? Han såg på min gudfar, sedan på mig och vände sen blicken till Salazar och killen som han höll i ett hjärngrepp.
- Vi har hittat han som har försökt mörda Cara. Förklarade Severus och satte mig i stolen framför rektorns skrivbord. Dumbledore ställde sig upp och såg på pojken som verkade hjälplös.
- Är du säker? Frågade Dumbledore de båda männen
- Vi tog honom på bar gärning. Svarade Salazar argt och jag vände mig om och såg in i de blåa ögonen som tillhörde min mördare.
- Jag antar att han ska ha en chans att förklara sig. Sa Dumbledore och såg på den svarthårige pojken framför honom. Även jag vände mina ögon nyfiket mot honom.
- Jag hatar henne. Hon är en arrogant ungjävel som tror hon äger världen och är mycket bättre än alla andra. Och hennes far mördade min familj, jag tyckte han skulle få veta hur det känns. Sa Slytherinaren och jag såg på honom, ännu en familj pappa har förstört.
- Du bestämde dig för att döda henne för att hon har Voldemort som pappa? Frågade Dumbledore och såg på honom.
- Han har inte mycket vett i skallen. Jag skulle gjort tvärt om, stannat borta från henne. sa Salazar och Snape nickade.
- Du vet väll om att jag och pappa inte är samma person? Frågade jag min mördare och stirrade in i de blåa ögonen, han mötte min blick och jag såg hatet i hans ögon.
- Jag tror det är bäst i fall ministeriet tar över och tar hand om Mr. Coriney. sa Dumbledore och kontaktade dem.
- Och vi ska personligen överlämna dig. sa Severus hatiskt och tog honom i kragen och vi började gå mot grinden. Jag gick bredvid Salazar och kunde inte låta bli att skratta lite när Snape drog fram och knappast reagerade på att hans ”byte” inte hängde med. Vi kom fram till grinden och det stod några aurorer vid grinden och såg på oss och sedan på fången som såg helt slut ut efter att Sev hade släpat ner honom. Dumbledore förklarade vad som hade hänt och de nickade allvarligt en av kvinnorna med lila hår såg på mig och log uppmuntrande. Och jag gav henne ett svagt leende innan jag stirrade på fången som överlämnades till de andra aurorerna, de vände sig mot mig för att ställa några frågor till mig och det kan inte ha varit i mer en sekund de släppte deras fånge med blicken, men på något sätt lyckades han krångla sig ur aurorens grepp, han sparkade honom och började sedan springa jag såg på honom.
- Det här är inte sista gången vi ses! Skrek han åt mig
- Du kan inte fly, Lucas! Svarade jag honom och aurorerna började jaga efter honom. Han sprang in i skogen och Severus såg på mig
- Är du inte orolig? Frågade han mig och jag såg in i de svarta kloka ögonen.
- Nej faktiskt inte! Det är värre att vara på flykt än att sitta inlåst, Lucas kommer aldrig få en lugn stund, medans jag kommer ha det bra på Hogwarts. Så när vi möts igen så kommer jag vara förbered. Men kan vi gå in nu? Jag fryser. Sa jag till de tre männen som såg på mig och log.
- Hon har då ett konstigt sätt att se på sker och ting. Skrattade Salazar och de andra två nickade.
- Men det är ju sant det hon säger. Det är hemskt att vara på flykt. Sa Severus samtidigt som vi steg in genom porten. Eleverna såg nyfiket på mig och de trodde genast att jag var i knipa men jag bara log mot dem. Innan jag började gå upp för alla trapporna upp till mitt rum och la mig. Jag somnade glatt.

Jag vaknade på morgonen och hade nästan svårt att tro att de hade fått tag på Lucas och att han inte längre var kvar på slottet. Jag gick upp och bestämde mig för att jag ville ha en lugn dag och slängde på mig mjukiskläder och gick ner till uppehållsrummet och mötte mina vänner och vi gick ner till frukosten.
- Lucas? Är du seriös? Frågade Ron när jag berättat och jag nickade.
- Det var som… fortsatte han
- Tror du de får tag i honom? Frågade Hermione oroligt och jag ryckte på axlarna och åt upp frukosten.
- Jag ska göra läxan nu. Svarade jag och lämnade dem och gick till biblioteket som var tomt. Jag var inte så förvånad med tanke på att det var söndagsmorgon. Jag slog upp boken i försvar mot svartkonst och började läsa om varulvar.

Varulvar är personer som blivit biten av en annan varulv och därför förvandlas till varulv vid varje fullmåne. En varulv har oftast ärr efter att ha rivit sig själv eller andra. En varulvs päls skiljer sig från en vargs genom att den har nyanser av personens hårfärg i sig. Och därför kan en varulvspäls ha flera olika färger. Det finns inget botemedel mot varulvsförbannelsen ….

Jag läste texten flera gånger och skrev ner allt jag kunde få fram. Sev skulle nog bli nöjd. Jag läste igenom texten en gång till. Det påminner lite om Lupin. Och han har varit sjuk ganska ofta det senaste. Jag slängde mig efter kalendern som låg i väskan och började bläddra. Ju fler datum jag kollade desto mer övertygad blev jag över att Lupin kanske är varulv. Men det kan ju vara en tillfällighet. Sa jag till mig själv, du kan inte bara anta att han är det. Sen mindes jag lektionen med boggarten, hans boggart hade blivit en fullmåne. Men skulle verkligen Dumbledore anställa en varulv? Jag måste ha några svar. Jag reste mig upp och började gå mot professorn i försvar mot svartkonsts rum. Jag stannade utanför. Vad skulle jag fråga? Tänk om jag har fel? jag måste få veta och Lupin kanske har några svar på Black. Jag tog ett djupt andetag och knackade på.

- Jag tänker faktiskt avsluta här. Ni får inte reda på vad som hände. Inte en i alla fall. Jag hade velat veta hur ni reagerade på att det var Lucas? Jag själv blev både förvånad och inte. Det var nästan som jag visste hela tiden att det var Lucas men inte kunde bevisa det. och om vi möttes igen får ni inte veta nu.

*Kash*

bra!

Bra.

Tackar :d hoppas ni gillade hans flyckt