PRS Emma07 och wolfy

Thomas lyssnade på henne, hade hon hört nåt skvaller om det tro eller varför var hon så frågvis om just Cecily? Tja, han hade ju inget att dölja så det var väl bara att säga sanningen. Han ryckte lite på axlarna.
"Vi var ett par ett litet tag. Men inget särskilt allvarligt", sade han ärligt, hon hade mest bara verkat vara ute efter att få bli drottning en dag.

Sophie såg nervöst på honom då han först inte sade något, sedan häpet då hon verkligen inte hade väntat sig detta. Långt ifrån. Men det var nog också bättre än något annat hon hade kunnat tänka sig att han skulle säga, där fick hon ju verkligen svart på vitt att han gillade henne med. Hon var tyst först, försökte komma på vad hon skulle svara.
"Jag gillar dig med, mycket", sade hon sen enkelt, kom inte på något bättre. Hon kunde inte låta bli att le nu, tänk att han verkligen gillade henne med.

Intressant. Alysia hade faktiskt hört rykten om Cecily och kronprinsen men aldrig lagt särskilt mycket vikt på det. Hon hade inte brytt sig direkt.
”Ska du inte dansa med henne? Alla här tror att hon är din fästmö, det kommer verka oförskämt om du ignorerar henne.” Alysia la huvudet på sned. Det lät i hennes öron mer lockande att inte låtsas om Cecily, men det skulle inte vara så snällt eller drottninglikt för den delen.


Herregud, varför stod hon bara still tyst som en mus? Hade han skämt ut sig? Hade han tolkat vibbarna hon gett ifrån sig helt fel? Tänk om hon inte ens gillade honom? Jösses vad han skulle känna sig dum då. Men vem ville bli nekad? Ingen. Då hon äntligen öppnade munnen och talade om för honom att hans känslor var besvarade andades han ut. Caspian hade inte ens lagt märke till att han hållit andan. Utan att säga något så kupade han händerna om hennes ansikte, innan han böjde sig ner för att mjukt kyssa henne.

Thomas lyssnade och suckade lite, han gissade att han inte hade jättemycket till val. Han skulle då mycket hellre dansa med Alysia, eller åtminstone någon annan än Cecily, då de två inte skiljts åt som särskilt bra vänner.
"Jag gissar att jag egentligen borde det, även om jag helst inte gör det. Jag var rätt sur på henne när vi skiljdes åt", sade han ärligt. Samtidigt var han glad att Alysia inte verkade bry sig särskilt om hans tidigare flörter.

Sophie blev om möjligt ännu mer häpen när han kysste henne, besvarade försiktigt kyssen och lade försiktigt en hand om hans nacke. Hon hade verkligen smält helt för honom, och kunde knappt förstå själv vilken tur hon hade, tänk att han gillade henne också.

”Du ska få en lång kyss av mig när vi är ensamma senare ikväll.” Alysia bet sig lekfullt i läppen samtidigt som hon, något utmanande och en aning förföriskt, höjde på ett välformat ögonbryn. ”Och kanske något mer än så.” Utan att ge honom en chans att svara försvann hon fnittrande in i balsalen där hon nästan omedelbart slukades upp av folkmängden.


Efter en stund avslutade han kyssen för att slå upp ögonen och betrakta Sophie. Han såg på henne med en förundrad blick: nästan som om han såg något i henne som han inte sett förut. Något som bara gjorde honom mer tagen av hennes skönhet. Istället för att säga något drog han bara på mungiporna, tänkte låta det soliga leendet prata för sig.

Thomas kunde inte låta bli att skratta till direkt, det här var något av alla saker han älskade med Alysia. Den där lekfullheten och hur hon kunde göra honom galen när hon retades sådär förföriskt. Borde det inte vara förbjudet att bara lämna en sådär eller nåt? Han tyckte åtminstone det kändes lite orättvist. Han såg efter henne och suckade lite, begav sig sedan in i folkmängden igen.


Sophie såg på honom med ett brett, skinande leende, kunde knappt fatta vad som nyss hade hänt. Tänk att han hade kysst henne, alla känslor virvlade lyckligt runt i henne i ett enda rörigt virrvarr. Samtidigt var det något som började gnaga lite i henne, skulle de ha möjlighet att träffa varann efter balen? Hon hoppades innerligt det.

Alysia kunde inte säga att det gladde henne sådär speciellt mycket att se Thomas dansa med en tjej, som inte bara råkade vara drottningens favorit men också någon han haft en flört med. Men det låg i det förflutna. Hoppades hon. Det var en lättnad då balen äntligen var över. Drottningen höll ett tacktal, om någon faktiskt var särskilt intresserad gick att diskutera, innan gästerna var fria att gå därifrån. Alysia skyndade sig iväg mot sin kammare för att få byta om. Därefter tänkte hon ge sig över till Thomas kammare.


Caspian var som förtrollad av Sophie och hörde eller såg knappt vad som hände runt omkring honom. Då han slutligen rycktes tillbaka till verkligheten verkade det som om balen var slut. Han tog hennes hand i sin och bugade sig djupt.
”Det har varit en ära att få dansa med dig ikväll,” log han. Han kunde inte med ord beskriva hur glad han blivit över att få veta att hon kände det samma för honom som han gjorde för henne.

Thomas fick bara uthärda kvällen, fick tvinga sig till att dansa med Cecily med. Han var väldigt lättad då balen till sist tog slut, nästan omedelbart gick han mot sin kammare. När han väl lyckats ta sig ifrån allt folk, det var alltid någon som kom fram och skulle prata eller tacka eller något. Men till sist hade han lyckats ta sig tillbaks till sin kammare, andades till sist ut lite och bytte om.


Sophie kunde verkligen inte fått en bättre kväll, resten av kvällen var som i en dröm. När den till sist dessvärre var slut, önskade hon att den skulle ha varat längre. Hon hade utan problem kunnat vara kvar och dansa med Caspian länge till. Hon neg djupt, med lite röda kinder och såg på honom.
"Detsamma. När kan jag träffa dig igen?", frågade hon, kanske en lite vågad fråga men hon kände sig lite vågad just nu. Kanske var det bara känslorna som levde loppan.

Då hon tvättat ansiktet rent från allt smink, borstat håret för att sedan fläta det och fått på sig ett ljusblått nattlinne i silke öppnade hon dörren till sitt rum på glänt. Det gällde att smyga så ingen såg henne. Många vakter var väldigt lojala till drottningen, och hade hon gett dem några löjliga order om att hindra Alysia från att ta sig till hennes sons kammare, så behövde hon vara på sin vakt. Nu visste hon inte om hon behövde vara så försiktig men hon ville inte ta några risker. Väl framme vid Thomas rum öppnade hon dörren innan hon kilade in, stängde sedan dörren och lutade sig mot den. Som om hon inte retats med honom tidigare skuttade hon oskyldigt fram till soffan för att sätta sig ner där.


Han skakade på huvudet då hon neg. Det kunde mycket väl vara så att hon enbart gjorde det för att han bugat sig, men vid annat fall så var det helt onödigt. Han tyckte att hon kunde skippa alla formaliteter då de var ensamma, de hade ju dessutom precis erkänt sina känslor för varandra.
”När du vill,” log han. Caspian hade bara ett möte, förvånansvärt nog, han behövde närvara vid följande dag. Men annars skulle han inte ha något särskilt för sig vilket betydde att han skulle vara uttråkad och vid starkt behov av gott sällskap.

Thomas hade bytt om, såg upp då han hörde dörren öppnades och log genast till mot Alysia.
"Men hej sötnos", sade han genast retsamt, smet fram till henne vid soffan direkt. Hon var verkligen vacker, och Thomas var på gott humör igen - nu var balen över och han kunde helt ägna sig åt Alysia istället.

Sophie log till lite mot honom, det tog emot att behöva gå därifrån nu. Hon skulle helst av allt bara varit kvar med honom istället för att ha gått hem.
"Imorgon?", föreslog hon mjukt, hon skulle knappt jobba imorgon så det skulle passa perfekt.

Alysia sträckte ut armarna mot honom då han kommit fram till henne.
”Min stilige prins,” log hon och nöp honom lätt i kinderna som om han var ett litet barn. Hon rynkade på näsan samtidigt som hon skrattade innan hon mjukt pussade honom vid mungipan. Inte av någon särskild anledning utan mest för att retas lite med honom.


”Passar perfekt.” Det var nästan som om hon kunnat läsa hans tankar. Caspian såg genast mycket mer fram emot följande dag, det skulle vara härligt att spendera den tillsammans med Sophie.
”Vill du att jag ska be en stallpojke göra klar en droska eller kommer någon efter dig?” frågade han sedan, ville inte att hon ensam skulle gå hem i mörkret.