wolfy & rollspelare prs

Efter ungefär en kvart stannade bilen utanför ett stort hus. Jonathan tyckte det var onödigt att beskyddarna öppnade dörrar för honom, de var inga betjänter som skulle hjälpa till oavsett vad han gjorde. Han räckte ut sin hand mot Cleo samtidigt som han stirrade upp på huset - ungefär som om det här var första gången han befann sig här.

Cleo klev ut från bilen och granskade huset. Hon spärrade lätt upp ögonen och kollade mot Jonathan.
"Bor du här?" frågade hon imponerat, det slog henne sedan att han var både vampyr och kunglig. Klart han bodde i ett hus som såg ut som ett slott. Hon skakade lite på huvudet och log smått.

”Lite onödigt stort men min familj är lite extra.” Egentligen tyckte han att hela släkten var speciell men det kanske bara var han. Jonathan höll upp ytterdörren för henne innan han själv klev in. ”Det var inte riktigt så här jag tänkt presentera dig för min familj,” mumlade han sedan genant. Nu skämdes han förstås inte för henne, det hoppades han verkligen att hon inte trodde att han menade, men han hade hoppats på att omständigheterna skulle sett bättre ut än vad de gjorde nu.

Cleo spärrade lätt upp ögonen, hon hade trott att dom skulle vara ensamma. Hon skulle inte klara av en hel familj med vampyrer. Jonathan bara var tillräckligt. Hon tvekade ett tag innan hon gick in.
"Ehm... Måste jag träffa dom nu?" frågade hon och försökte lugna sitt hjärta som rusade iväg av tanken. Hon kände sig som ett offer i det stora huset.

”Inte nödvändigtvis.” Jonathan gjorde en gest mot trappan innan han började gå. Han hade bara tänkt att det kunde ha varit trevligt för henne att bli presenterad för hans familj, risken var ändå att hon av ren händelse skulle råka stöta på någon helt oväntat och hans föräldrar var inte blyga av sig eller rädda för att ställa många frågor. ”Mitt rum ligger längst bort i hallen till höger.” Han pekade i rätt riktning. ”Ett gästrum ligger mitt emot mitt.” Hon kanske ville vara ifred.

"Men det är oartigt att inte hälsa men jag ser ju hemsk ut..." mumlade hon och sträckte uppgivet ut sina armar för att menande visa hur hemsk hon såg ut. Hon suckade lågt och kollade på honom, hon behövde hans vägledning.

Jonathan höjde på ögonbrynen och fnös till åt hennes påstående. ”Du ser vacker ut, punkt slut.” Han la sin hand på hennes axel innan han började gå mot gästrummet. Ville hon sova i hans rum fick hon säga till, men han tänkte åtminstone erbjuda henne eget space. ”Ingen kommer tycka att du är oartig.”

Cleo gnällde lite och gick efter honom. Hon rynkade på pannan då han verkade gå mot gästrummet, hon ville ju sova med honom men han kanske inte ville? Hon svalde hårt och tittade ner, kände nästan hur hennes hjärta sjönk.
"Okej.." sade hon tyst och öppnade dörren och gick in. "Ehm... Godnatt då." sade hon och stängde dörren. Hon andades ut när hon såg att det fanns ett badrum där, hon gick snabbt in och låste dörren. Hon klädde av sig och tog en lång dusch. Hon försökte skrubba bort allt blod och alla hemskheter som hänt. Hon stod ett tag och grät bara, det kändes bra att gråta i duschen. När hon var klar så gick hon ut. Hon lindade en handduk runt sin kropp och svor tyst, hon hade inget rent ombyte. Hennes kläder var blodiga.

Med en fundersam rynka i pannan stod han kvar utanför den stängda dörren. Hon hade sett så ledsen ut att han inte visste vad han skulle ta sig till.
”Min kära pojke!” hörde han en välbekant röst bakom sig. Med ett litet leende på läpparna vände han sig om mot sin mamma. Lavinia var iklädd en elegant vinröd klänning som passade hennes långa, slanka figur perfekt. Den mörkhåriga kvinnan sträckte ut sina armar mot honom för att ge honom en bamsekram. ”Jag hörde vad som hände.” Det betydde att beskyddarna gett hans föräldrar en rapport. Vilket inte förvånade honom eftersom det var deras plikt. Lavinia nickade frågande mot gästrummet och fick en bekräftande nickning tillbaka av Jonathan. Hon höll upp ett finger innan hon med snabba steg försvann iväg. En kort stund senare var hon tillbaka med en hög kläder. Jonathan tog dem ifrån henne innan han knackade på dörren till gästrummet.
”Du vill nog ha någonting att byta om till,” började han och placerade klädhögen på närmaste bord,” hoppas de passar.” Han gick sedan ut igen för att låta henne byta om ifred.

Cleo tittade skrämt upp när hon hörde knackningen men lugnade sig något när hon såg att det var Jonathan. Hon höll hårt i handduken men skyndade sig fram till honom. Hon ställde sig på tå och kysste mjukt hans läppar.
"Tack, Jonathan... Jag tror inte jag sagt tack en enda gång..." sade hon tyst och smekte hans kind.