Rollspelare & Wolfy prs

"Leah, snälla..." bad han och reste sig upp. Han öppnade ögonen och gav henne koppen med kaffe. Han svalde hårt och försökte få allt till ord. "Jag kan inte dra mig ur nu, vi har planerat det här i flera månader." sade han och kollade på henne.

Hon såg på koppen med kaffen som han räckte henne innan hon tog emot den. ”Då följer jag med dig då,” sa hon som om ingenting. Tänkte inte Jason dra sig ur sitt viktiga uppdrag så tänkte hon följa med honom. Ensam ville hon inte spendera helgen, hon skulle inte kunna få ro om hon inte visste hur han hade det och vad som hände.

"Absolut inte. Vill du få mig dödad? Hur ska jag kunna göra bra ifrån mig om jag behöver oroa mig för dig?" frågade han och la ifrån sig koppen. "Jag tänker inte förlora dig, Leah. Du stannar här, om jag måste låsa in dig så gör jag det." sade han allvarligt och tog tag i hennes ansikte. "Jag har inte släppt in dig i mitt liv för att släppa dig eller förlora dig." sade han lugnt.

Låsa in henne? Det kunde han drömma om att få göra. Ensam skulle Jason inte åka någonstans, hon tänkte ta sig med om det så var det sista hon gjorde.
”Jag släppte inte in dig i mitt liv för att förlora dig.” Hon backade några steg för att han inte skulle röra vid henne. ”Jag vill inte att du åker iväg ensam, det kan vara sista gången jag ser dig?” Påpekandet lät mer som en fråga eftersom hennes röst brast i slutet av meningen.

"Om du är med mig där kommer det garanterat vara sista gången, Leah. Jag kan inte fokusera om jag tänker på dig. Jag är din närsomhelst men inte på uppdrag." sade han bedjande och tog hennes hand. Han svalde hårt och kollade besvärat på henne, han ville bara att hon skulle vara trygg. Han kunde inte hålla henne trygg där.

Leah visste inte vad hon skulle säga. Det var kaos på insidan på grund av alla känslor som hon inte kunde få ordning och reda på. Hon drog händerna över ansiktet, hatade att vara i situationer som kändes helt hopplösa.
”Jag stannar här,” mumlade hon tillslut. Det tänkte hon inte göra men det behövde inte Jason veta.

Jason kysste henne mjukt med händerna på hennes kinder. Han blev så lättad, han kunde inte låta bli.
"Tack." mumlade han och kramade sedan hårt om henne. Han ville inte riktigt släppa taget om henne.

Dåligt samvete över att ljuga för honom fick hon, men hon kunde helt enkelt inte stanna kvar ensam i huset medan vad som helst kunde hända Jason. Hon satte sig ner tillslut ner på sängkanten och lutade huvudet mot hans axel. Det var bäst för honom att hålla sig vid liv och oskadd.

Jason la sig ner på hennes säng och drog henne intill sig. Han ville spendera så mycket tid som möjligt med henne innan han åkte, tänkte se till att komma hem för hennes skull. Han log svagt och kysste hennes axel några gånger.

”Jase?” mumlade hon efter en stund och sneglade upp på honom, ”i underklädesbutiken.. vid kassan.” Hon avslutade inte meningen då hon ville se om han förstod vad hon pratade om. Om han inte gjorde det så tänkte hon inte prata något mer om det: det var kanske bäst så.