[PRIVAT] Youtuber

Dan log. Eftersom det här var London, var det naturligtvis molnigt och regn i luften. Han ville inte stanna ute.
"Jag vill gå in", svarade han ärligt.
Han tittade upp mot det som såg ut att vara våning fem och undrade om något av de fönstrena var hennes.

Cass började sakta röra sig mot ingången. Dem hade nyligen renoverat i trapphuset och skulle om någon månad börja med husets utsida, tack o lov för det!
De vita väggarna i trapphuset nästan lös, och Cass hade flera gånger trott att hon kommit till himlen.

Dan följde efter, med händerna i fickorna. Han kunde inte undgå att lägga märke till lukten av målarfärg, antagligen för att det var nyrenoverat. Han hade inte ens sett den här delen av stan tidigare, var det här något nytt alltså?

"Jag vill bara förvarna dig om att det inte är speciellt fint hemma hos mig" sade Cass och rotade i sin väska efter nycklarna.
Hennes handväska var rena djungeln, stökig och stor. Hon skulle kunna slå vad om att mer än hälften av innehållet bara var skräp som hon inte orkar ta ut. Men tillslut hittade hon nyckeln hängandes med sin nyckelring.
"Var beredd nu" skrattade Cass och öppnade ytterdörren.
Det första man såg var spegeln som hängde upphäng på dörren mittemot hallen.

Dan tittade sig omkring, som han brukade görs när han inte riktigt visste vad han skulle säga. Han gillade lägenheten, trots Cass förvarning. Det hade tagit lite tid för henne att få upp nycklarna, men det gjorde inget. Dan var likadan. För det mesta.
"Vad då 'inte fint'?" skrattade han. "Det är det väl visst det?"
Nyfiket började han kika runt där han stod, på ett ben av någon oförklarlig anledning.

"Men ser du inte?" Sade Cass. "Det ligger en gammal frukostskål på soffbordet och filten är inte ihopvikt".
Hon förstod inte vad Dan menade med att det var fint.
"Och sedan om då går in i köket tror jag att jag för en ihopknöglad handduk på matbordet som jag inte pekade hänga upp och- du tycker jag är en idiot som får panik över en liten duskhandduk, eller hur?".
Cass suckade tyst.
"Förlåt, jag växte upp i en familj där allting var rent och perfekt. Jag förstår om jag typ, skrämde bort dig eller något" sade hon och kramade försiktigt om sin pojkvän.

Dan skrattade lätt.
"Jag är likadan", sade han. "Och då har du ännu inte sett Phils rum."
Han ville gärna höra mer om hennes familj, men bestämde sig för att inte gå in på detaljer. Han visste inte om det var ett känsligt ämne, och ville inte ta några risker.
"För övrigt tycker jag inte att du är en idiot", lade han till och höjde på ögonbrynen. "Varför skulle jag göra det?" Han log.

Cass rykte lätt på axlarna medans hon skrattade tyst.
"Jag vet inte, det brukar vara en sak som man säger" sade hon och såg upp på Dan. "Kom, vi behöver väl ändå inte stå här hela dagen".
Cass tog försiktigt Dans hand och led honom in i lägenheten, hon ville inte få det att värka som att hon stressade honom, för det gjorde hon inte! På väggarna hängde foton på Cass som liten, från hennes examen och från semestrar. Det påminde lite om ett gammalt gift pars hus. Bilder på sin familj överallt. Cass kunde inte låta bli att stanna framför ett foto som var taget på samma dag som hennes examen. Där stod hon på flygplatsen, resväskorna packade och hennes armar var slängda runt sina föräldrars halsar.

Dan lät fötterna släpa i marken när han gick. Han var så pass upptagen med att se sig omkring att han knappt tänkte på hans dåliga hållning eller släpande fötter. Han kunde inte slita ögonen från alla bilder. De var anmärkningsvärt många.
Han kände att Cass stannade och stannade själv upp.
"Vad tittar du på?" frågade han för att sedan fästa blicken på samma foto hon hade tittat på.
"Är det där du?" frågade han nyfiket, trots att han egentligen visste svaret.

Cass log svagt.
"Ja, och det där är mina föräldrar" sade hon och kollade på den blonda kvinnan och mörkhyade mannen.
Wow, hon trodde inte att hon saknade dem så mycket, men ja, det var ju ungefär 2 år sedan hon såg sin mamma, och 3 är sedan hon såg sin pappa. Cass tog ett skakigt andetag och kände hur hennes ögon började fyllas med tårar och torkade snabbt bort dem. Hon kunde inte tillåta Dan att se henne gråta igen, tänk om han tyckte hon var en tönt eller något.
"Det var en tag sedan jag träffade dem" sade hon.