Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Nere i båthuset så forsatte Lova kämpa och den lilla husalfen såg på Snape som låg där och hans hud var dödligt vitt och han skakade okontrollerat och men något gjorde att hans hjärta vägrade sluta slå.

Lova kom in i båthuset och böjde sig ner vid Snape.
" Sev snälla fortsätt kämpa för Olivers och min skull" grät hon och kramade om hans hand.

Snape hörde något bredvid sig där han låg och skakade och och en suddig figur vid hans sida och han ville försöka tala....men inte ett ord lämnad hans läppar även om hans mun formade det enda ordet.
Lola fortsatte och kämpa och såg på Lova....kunde Lova vara enda lösningen....kunde tårar av kärlek för sin döende pojkvän eller vän vara botemedlet?
Det var Lols ena sista chans...för hon hade gjort allt hon kunde och rörde ihop en grötblandning och stäckte försiktigt det fram till Lova och sa.
- Kärleks.....tårar.....sista chansen....tårar i sörjan...våran sista chans.
Hans försvagade kropp svarar inte.......det är våran sista chans....han dör.....för oss....

Lova kollade gråtandes på Lola och tårarna rann ner i grötblandningen.
" snälla rädda honom jag ber dig" grät hon.

Lola såg henne och när ho såg pölen av tårar i grötblandningen så tog hon den försiktigt och tog den lila sleven hon hade och blandade om alltihop och sa.
- Lova....titta bort, det jag måste kommer att vara väldigt otäckt och du ska inte behöva se det.

Snape hörde namnet Lova som om det vore långt borta.....hans tankar var nu på Lova och de undrade varför Lova....sklle vara här vid hans sida......hon hade ju lovat att hon skule vara med deras son.

Lova kollade bort men kramade fortfarande Snapes hand.

Lova såg på henne en kort stund innan hon försiktigt tog en del av sörjan och tryckte in det med våld i såren på hans hals och Lola själv grät men fortsatte trycka in det i såret och sedan när lite mindre än hälften var kvar så tog hon sleven och började trycka in det i munen på Snape och tvingade honom att svälja.
Hon visste att om han överlevde....så skulle såren på hans hals aldrig läka med tanke på att han inte skrek när hon hade använt våld så skulle nog aldrig ett ljud någonsin komma ut ur hans mun någon mer gång.
Han skulle aldrig vara sitt gamla jag och han skulle nog aldrig riktigt kunna gå igen.
Lola vände sin blick upp igen och sa.
- Jag är klar nu, nu...är det upp till honom....

Lova satt och väntade på att det skulle vara klart.

Lola tog fram ett dryck som hon hade haft med sig, en med blodpåfyllningsdryck och sa.
- Du kan vände dig tillbaka nu om du vill.

Lova vände sig tillbaka och kollade på Snape.

( Så Snape kommer inte prata och inte kunna gå normalt)