Prs med Wolf

Astrid öppnade munnen men sade inget förren Rascal gått iväg.
"Norman hittade honom..." Astrid såg sig över axeln för att kontrollera att inte Rascal hörde. Sedan fortsatte hon att viska. Ett ord. "...död..."

Minosa skrattade med handen tryckt mot munnen.
"Anaid var vaken bitvis medan vi gick..." Minosa skrattade högre åt Shams försök att ta bort blodet, "Hon hostade honom i ansiktet...hahahah...han vet inte hur man bär en skadad kvinna..."
Minosa flyttade handen från munnen till ögonen och skrattade hysteriskt åt Sham.
"Eller hur man torkar bort blod från ansiktet!"

Norman såg på sin medvetslösa syster en liten stund innan han försiktigt lade ner henne på marken. Han strök undan en lock av hennes hår från hennes ansikte innan han reste sig och såg på de andra.

Aimil nickade sorgset.
"Jag gissade det", sade hon lågt och log lätt åt Astrid. Samtidigt anslöt Rascal sig till Minosas skrattande åt Sham som ilsket pekade på dem och sade: "Du har aldrig fått ansiktet fullt med blodspott!" Rascal kvävde sitt skratt genom att liksom Minosa hålla för munnen. Sham blev röd i ansiktet - rödare iallafall och gned sig en sista gång innan han gick till sin syster för att slippa förödmjukelsen. Hon såg ner på sin lillebror och hummade.
"Är du klar nu? Tja, jag vet inte hur ni känner, men jag är utsvulten. Vi har knappt ätit på hela dagen", sade hon precis samtidigt som Rascals mage kurrade instämmande.
"Jag tar det som ett ja. Vi har inga vapen, så jag antar att jakten är upp till oss som kan döda med våra tänder", sade hon och Sham sträckte på armarna och stretchade. "Norman, du kan väl diskutera med de andra om vad du ska göra nu, så fixar vi middagen", sade hon och förvandlades. Sham och Rascal förvandlades i ett gemensamt sken och viftade förväntansfullt på svansarna. Det var länge sedan de var med på en jakt.

Norman skrattade.
"Tror ni inte att männiksor jagar?" Norman log, "De gör vi, hela tiden, på hösten har vi till och med en jackt-festival där vi i en hel vecka bor i tält i skogen och bara jagar"
Astrid nickade instämmande.
"I slutet av veckan är det en stor fest i byn för att fira fångsten och jacktlyckan"
"Jag har följt med min far på jackt sedan jag var bara barnet, tro mig jag kan jaga" Norman såg på Anaid, "Hon skulle också kunna om hon haft en båge och var frisk, men tills dess..."
Norman drog fram sin båge under klädnaden.
"...får ni nöja er med mig"
Norman älskade att jaga. Det var en av hans favorit sysselsättningar när han fick tid. Han hoppades att hamnskiftarna skulle låta honom följa med. Han ville så gärna.
"Jag och Minosa kan fixa en eld här så länge" log Astrid.
Minosa såg på vargarna som viftade på svansen. Hon log.
"Varför är hamnskiftare sötare som vargar än...sin mer männskliga form" Hon hade en stor lust att klia Sham bakom örat men vågade inte då hon var rädd att han skulle ta det som en förolämpning.
Istället hukade hon sig ner och lade huvudet på sned.
"Jag älskar hundar, jag hade en schäfer innan jag kom till slottet men försten som högg av Marcus fingrar dödade också alla våra djur"
Astrid suckade åt Minosa.
"Minosa, dem är inga hundar, de är personer, de bytte skepnad i två sekunder och du beter dig som ett litet barn... jag tror att du förolämpar dem..." Astrid såg på vargarna, "Ni får ursäkta henne, det är svårt att prata med er som personer när ni är i vargform...om ni förstår vad jag menar..."

Vargarnas ansikten avslöjade inget, eftersom de inte kunde uttrycka känslor på samma sätt som människoansikten, men de slokade lite med svansarna. Aimil hade en busig glimt i ögonen. Om Norman trodde att han skulle ha en chans mot tre vargar gjorde han ett grovt misstag. Utan förvarning rusade de iväg. De stannade då och då för att söka dofter. Sham meddelade de andra om en hare som korsat deras väg för några minuter sedan, men Aimil och Rascal ignorerade honom. De var ute efter ett större byte. Rascal upptäckte ett spår först och fluffade upp pälsen. De två andra gjorde likadant. De kunde höra Norman, men han var långt bakom. Dessutom lät han för mycket. Vargarna sänkte sina huvuden och följde spåret med tysta steg. När de nådde en glänta fick de syn på bytet. En hind som betade fridfullt. De var i motvind, så hon hade inte märkt dem ännu. Aimil tog kommando och cirkulerade runt gläntan tills hon stod på motsatt sida. Samtidigt som hinden fångade upp hennes doft kastade hon sig efter den. Hinden sparkade panikslaget efter henne, men Aimil duckade smidigt undan. Den började springa, rakt mot platsen där Rascal och Sham väntade. När den var bara en meter ifrån dem attackerade de. De anföll en aning för tidigt och hinden kom undan med bara ett bitsår i frambenet. Den väjde åt höger med de tre vargarna i hasorna. Den var snabb, men inte snabb nog. De drev den mot Norman. När hinden hörde honom bromsade den in en sekund och det var allt som behövdes. Aimil högg den i bakbenen och Sham kastade sig upp på dess rygg. När den hukade sig utdelade Rascal ett fatalt hugg. Han slöt sina käkar om dess hals och punkterade halspulsådern. Hinden dog ögonblickligen och vargarna flämtade nöjt över sitt verk.

Norman kliade sig generat och anfått i nacken.
"Man kan säga att hamnskiftare och männiksor jagar på olika vis..." Norman suckade, "Och med olika hjälpmedel..."
Hans såg på sin oanvända båge och skakade på huvudet.
"Anaid och jag får nog jaga själva om vi får lust nån gång...ska vi gå tillbaka nu?"

I gläntan satt Minosa och Astrid och försökte göra upp en eld. Vilket inte gick så bra. Ingen av flickorna visste hur man tände en låga eller byggde upp en brasa. De båda hade bara lagt pinnar och torra löv i en hög och diskuterade hur de skulle få fram elden.
"Vi kanske bara ska vänta på Norman och de andra? Om inte annat kan ju han starta en eld med hjälp av magi"
Minosa skakade på huvudet.
"Nej vi lovade att fixa en eld tills de kom tillbaka, vi kan inte sitta här som små barn och vänta på att dem ska göra allting"
"Nej men vad ska vi göra då? Vi har ingen aning om hur man..."
Astrid avbröt sig själv när deras lilla rishög flammade upp i lågor.
"Det är tur att ni har mig..." sade Anaid andfått, "Fast ni bör nog bygga på den där brasan lite grann..."
Astrid och Minosa nickade och gick för att hämta mer ved.

Det var inte lönt att de återtog ursprungsform ännu. Hinden var för tung för att bära, så de bet tag i den framifrån och började släpa den tillbaka till gläntan. När de kom fram släppte de den och förvandlades. Aimil strök svetten ur pannan och Sham sträckte på ryggen efter den ansträngande vandringen.
"Hur går det här då?" frågade Rascal och böjde sig fram för att titta på tjejernas brasa. Den brann, men det fanns inte mycket ved. Dessutom var Astrid och Minosa borta, så han gissade att de gått för att hämta mer bränsle till elden. Rascal såg över på Anaid som fortfarande låg ner.
"Hur mår du nu?" sade han och satte sig intill henne samtidigt som Aimil och Sham började bråka över hur de skulle ta hand om bytet.

Norman rös flera gånger under förden tillbaka. Att se de andra så djuriska var svårt för en som blivit männskligt uppfostrad. Men han sade ingenting.

Anaids ögon vidgades när vargarna kom in i gläntan. Hon hade bara sett Rascal i vargform två gånger tidigare, Sham en gång och aldrig Aimil. Hon blev därför rädd när alla tre kom samtidigt med pälsen och tänderna dränkta i hindens blod. Munnen gapade och svetten bröjade rinna. Det var inte förrens alla tre var rillbaka till sin ursprungsform Anaid kunde andas igen. När Rascal satte sig ner brevid henne rykte hon till, men ruskade av sig rädslan ganska fort.
"Åh...öhm..." hon blundade och svalde, "Det gör ont men jag lever..."

Rascal nickade lite och reste sig upp igen. Av någon anledning kändes det som om Anaid inte ville ha honom där, så han gick tillbaka till Sham och Aimil.
"Ska vi flå den lite kvickt då?" sade han och drog sin kniv från bältet. Aimil och Sham nickade, men det var bara Sham som drog sin kniv.
"Gör ni det, jag ska hjälpa Anaid byta kläder", sade Aimil och gick bort till Anaid med klänningen de skaffat i grottan.
"Ska vi gå bort en bit? Så killarna inte ser dig", sade hon vänligt och sträckte ut en hand för att hjälpa henne upp. Rascal och Sham såg på dem ett tag innan de tog sig an uppgiften. De började i varsin ände och gjorde sitt bästa för att skinna hinden. Det var inte lätt med bara en vanlig kniv så de tvingades slösa ganska mycket kött tillsammans med skinnet, men det kunde inte hjälpas. Rascal såg upp på Norman när han nådde hindens buk.
"Vi har varken tid eller verktyg för att ta hand om inälvor, ben och annat viktigt. Det känns dåligt att slösa så mycket, men vi behöver så mycket kött som möjligt. Om du har en kniv får du gärna hjälpa till."

Anaid såg på Aimil med stora ögon.
"Du har precis dödat en hind med dina bara tänder och sedan släpat den genom skogen...och nu sträcker du ut handen mot mig som om ingenting har hänt..." Anaid skakade på huvudet, "Ibland glömmer jag hur farliga ni faktiskt är..."
Sedan log hon.
"Men det avskräckar inte mig" hon tog Aimils hand och satte sig ostadigt upp.
Hon stönade och hostade mer blod. Hon var inte allas säker på om hon skulle klara av att förflytta sig någonstans.

Norman drog fram sin kniv ur bältet. Den såg nästan precis likadan ut som Anaids men Normans var grovare, mer gjord för att skära i kött än Anaids.
"Inga problem" sade Norman och började.

Aimil hjälpte Anaid upp så gott hon kunde och stöttade henne när de gick iväg en bit så att de var utom synhåll.
"Det är lustigt. Hur ni tycker att vi är farliga med våra tänder och klor, när ni utvecklar vapen, fällor och tortyr kapabla att döda många fler än vi", mumlade hon när hon drog av Anaid den blodfläckiga klänningen och gav henne den nya.

Det hela gick långsamt, men betydligt snabbare med Normans hjälp. När de var klara och hinden var flådd började de stycka den. Deras svaga knivar kunde inte skära igenom ben, så de lämnade dem orörda och skavde istället köttet av dem.
"Så Norman... Dina bröder... Är de, jag menar, har du lämnat dem?" sade Rascal prövande i ett försök att upplösa den pinsamma tystnaden mellan dem.