Våga erkänna!

Nooooooooooooo! Inte Drausten!! Austhony forever!!

#TeamDRAUSTEN

Okej, så nu har jag sträckläst klart hela den här ff och kan bara saga att den är helt fantastisk. Du har lyckats fånga alla karaktärer på ett underbart sätt(speciellt Draco, djupare personligehet får man leta efter!) och man rycks verkligen med I texen och vill bara ha mer-mer-mer för varje kapitel! Alla feels som jag har haft genom den här berättelsen är omöjliga att beskriva, blev seriöst helt galen när jag läse sista meningen och insåg att det inte fans någonting mer upplaggt, haha!cx
Det här är bara så galet bra rätt igenom, lita på att jag kommer att bevaka den här until the very end.c;

Kapitel 46
- Jag är kär i dig.
Hans ord får mig nästan att tappa fotfästet. De är som en stark vindpust. De får mitt hjärta att slå hårt och min kropp att svettas. Jag säger ingenting utan går fram till ett handfat och håller fast i det. Handfatet är kallt mot min plötsligt väldigt varma kropp och jag lutar mig över det. Det känns som att jag ska spy.
- Jag vet att jag inte borde säga det här eftersom du är med Anthony men jag kan inte hålla det här inne längre. Jag har varit kär i dig sedan vårt första år men jag har varit feg. Jag inte visste ifall du kände som jag så blev jag tillsammans med Pansy. Det var säkert och tryggt eftersom jag visste att hon gillade mig och orsaken till varför jag blev tillsammans med henne igen efter att vi gjort slut första gången så var det eftersom jag var svartsjuk på att du var tillsammans med Anthony. Varför tror du att jag var så hård mot dig när jag trodde att du var tillsammans med Potter? Jag var feg, säger Draco.
Jag svarar honom inte.
- Men jag är inte feg längre Austen. Inte nu när jag vet att du känner detsamma för mig som jag känner för dig, säger han och kommer fram till mig.
Draco lägger en hand på min men jag drar mig snabbt undan och backar bort ifrån honom.
- I sju år har jag väntat på att du ska säga de där orden. Varje gång du kysste, varje gång du ens rörde vid Pansy kändes det som att jag skulle gå sönder. Jag har varit så kär i dig Draco också väljer du att säga det nu. Nu när jag är lycklig och har gått vidare så kommer du och säger det som jag låg och drömde om på nätterna. Förstår du inte att det är för sent? Jag vill inte höra det här nu, säger jag.
- Det behöver inte vara för sent! Jag vet att du fortfarande är kär i mig Austen, säger Draco.
Han tar tag i mina händer och kollar mig djupt i ögonen. Jag tar ett djupt andetag. Känslan av att vilja spy har försvunnit men ersätts utav en smärta i magen. Jag vet varför det gör ont. Det gör ont för att han har rätt. Den där stunden i soffan för ett par veckor sedan, det hände någonting mellan oss. Det väckte någonting som legat gömt hos mig.
- Ja, du har rätt. Jag är fortfarande kär i dig men jag är tillsammans med Anthony, säger jag och tar mina händer ur hans grepp.
Draco suckar.
- Vet du varför jag gav dig det här? frågar han och håller upp min arm där armbandet sitter.
Jag tittar förvånat på honom.
- Var det du?
Draco släpper taget om min arm och nickar.
- Guld, för du ska ha det bästa, suckar han och lutar sig mot ett handfat.
Jag lägger armarna i kors och tittar ner i golvet. Stämningen inne i badrummet är tung och vi verkar inte riktigt veta vad vi ska säga till varandra.
- Förlåt, jag skulle aldrig ha sagt någonting. Jag bara…, om du tyckte att det var jobbigt att se mig tillsammans med Pansy så tror jag att du förstår hur jag känner. Framför allt så förstår jag hur du kände.
- Draco, suckar jag och lutar mig handfatet intill honom.
- Nej, Austen. Jag tror att det är bäst ifall jag går.
Och det gör han. Draco lämnar. Han går ut genom dörren och till min förvåning, och fasa, så krockan han nästan med Anthony. Min pojkvän tittar förvånat på mig.
- Jag har letat efter dig. Vad gör du här inne?
Jag tittar mig omkring och han rodnar.
- Hm, det kunde jag nog ha listat ut. Och Draco, han gjorde samma sak antar jag? säger Anthony.
Jag nickar.
- Vad skulle man annars göra inne på en toalett? Ska vi gå tillbaka ut till festen? frågar jag och tar hans hand.
Han känner hur svettiga dem är men säger ingenting. Resten av kvällen så dansar vi och jag håller mig nära Anthony. Inte för att jag måste. Utan för jag vill. Jag är kär i honom. Jag älskar honom. Men jag är också kär i Draco.
______________________________________________
Kommentera gärna! Hoppas ni gillar!

MEN SÅ SJUUUUKT BRAAA Go team Austhony .. Tror jag xD Men Draco är så gullig ..

Så bra! Så megafantastisktsuperbra! ♥

Åh, stackars Austen... Jag vet precis hur hon känner, och det är svårt... På ett sätt hoppas jag att hon väljer Draco (bara för att Draco alltid kommer vara min favorit ♥), men samtidigt är ju Anthony så snäll och gullig...

Kan knappt vänta efter fortsättningen!!

Bra

Jag älskar Draco♥♥♥

Supermegagrymt!

Go team Austhony!!!


Det, var, fantastiskt!!!

Hoppas på austhony❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️