Från olika världar!

Morgana granskade mannen och log svagt mot honom.
"Jag trodde herrn borde veta om han var en gäst eller inte, det är svårt att inte vara specifik om man är gäst eller inte då man antingen är välkommen eller inte" sa Morgana och såg upp i himlen innan hon vände sig om mot mannen.
"Lady Morgana, jag anlände precis till denna märkliga plats" svarade hon och återvände till stjärnorna, det var inte samma stjärnor som hemma hos henne, dessa var helt nya och okända för henne.
"Ja vad jag finner roande här är svårt att säga, hemma fann jag saker som antagligen inte är tillåtna på denna plats" sa hon med ett snett leende innan hon vände blicken mot kvinnan som kom ut ur huset och såg på henne.
"Trevligt att mötas, mitt namn är Lady Morgana" sa hon för andra gången.

Sol log åt kvinnan och undrade vem hon var och vad hon ville göra. Något var det säkerligen, hon ville tillbaka från de döda. Sol suckar lätt men ler mot henne.
"Lady? Adel?" frågade hon och granskade sedan Yuu för att se om hennes ord hade någon effekt, men det syntes inget, inte mycket i alla fall.
"Ursäkta om det låter påfluget. Men du var död inte sant? Vilket århundrade är du från?" frågade hon kvinnan artigt, hon ville veta vem hon var. Inte för hon trodde att kvinnan skulle avslöja allt, det hade ingen är gjort, inte ens Sol själv.

Morgana höjde ett ögonbryn och log mot mannen, hon förstod att han inte alltid spelade på rätt sida lagen, utan tänjde på reglerna, hon själv var inget undantag, hon hade för länge sedan slutat att lyda de order och uppmaningar som gavs.
"Då låter detta som ett land där man kan roa sig" sa hon och log ett kallt leende mot honom, för en kort sekund blev ögonen helt svarta innan de återgick till att gröngula och hon log ett varmt oskyldigt leende, om mannen inte själv hade rent mjöl i sin påse skulle han förstå hinten som hon gett, om inte skulle han antagligen inte tro att hon hade ont uppsåt.
Morgana vände sig mot Sol och höjde huvudet.
"Drottning" svarade hon bestämt, tronen till Camelot var rättmätligen hennes när Uther dött, hon var äldre än Arthur, därför var tronen hennes.
"Det är bara vanligt att undra, att människor återuppstår ifrån de döda tillhör inte vanligheten" svarade Morgana. "Jag var död och har varit i många hundra år, jag dog på 1200-talet, hur jag kan vara här nu är för mig en gåta" sa Morgana och log mot henne.

Sol såg på kvinnan med höjt ögonbryn, hon behövde inte låta sådär.
"Du föddes några århundraden tidigare än mig då." svarade hon dock artigt och kastade en blick på Yuu.
"Ska du ut?" frågade hon och ser sedan på kvinnan. Skulle hon också med? Kvinnan var ännu en sådan där som inte var som alla andra, inte för att Sol själv var det, men ändå.
Hon själv var förbannad av en förfader, Yuu hade en dålig uppväxt det var det hon fått fram iallafall och kvinnan då? Kunde det bara inte komma en normal människa utan några baksidor, bara en som ville så morötter eller något.

Morgana nickade mot mannen, hon hade läst av honom rätt, han fann antagligen det som människor kallade normala nöjen tråkiga, precis som hon själv, hon föredrog att se människor lida, att se dem tyna bort och sedan skräcken och ilskan i deras ögon när de upptäcker att det är hon som ligger bakom det hela.
"Då kanske sorgen över att inte vara hemma kan lindras en aning" sa hon och log mot honom, hon visste inte varför men hon ville se vad mannen kunde göra, vad han ansåg roande.
Morgana vände sig sedan mot kvinnan.
"Då jag inte vet när ni är född, kan jag inte kommentera det utan bara ta dig på orden" sa hon sakligt, hon undrade vad kvinnan hade för magiska förmågor, om de kunde uppmätas med hennes, hon såg också att kvinnan verkade dragen till mannen, kanske hade de ihop det, eller snarare haft ihop det då mannen verkade mer intresserad av Katten än Sol, han behandlade dem likartat, hon undrade vad det var för människor som fanns framför henne överhuvudtaget.

Sol svarade inte henne då det inte fanns något att svara på men hon såg efter Yuu och skrattade sedan till.
"Kom med det blir kul." log hon glädjefyllt mot Morgana och tog sig bort längst vägen efter Yuu med något mellan dans och gång. Det var en härlig lite kylig kväll men inte ett moln om regn. Sol snurrade runt och slöt ögonen för tillfället, hon visste att henne samvete skulle ge henne skit för det senare, men hon brydde sig inte. Hon hade faktiskt två jag och båda måste tillfredställas. Hon hade mått otroligt bra förra gången om man inte räknade med samvetsförebråelserna.

Morgana log när mannen bjöd in henne, hon nickade mot dem båda, förvånad över att kvinnan verkade så villig att ha med henne, då hon ändå verkade misstänksam mot henne.
"Jag följer gladligen med" sa hon och följde efter de båda när de började gå mot vad de hon antog var staden. Morgana var glad över att hon hade på sig en reseklänning, den som hon kunde slås i och hon hade en kniv lätt åtkomlig under kjolarna. Hon var lite ovan över att röra på kroppen, men den vande sig snart.
Morgana studerade miljön runt sig och hon önskade att hon hade en häst, hästar var något som alltid hade varit henne kärt, hon såg ljusen längre bort och förstod att det måste tillhöra staden, hon var nyfiken på vad den här staden hade att erbjuda.

Sol flöt som in i musiken som kom från krogen. Hon for in bland de dansande paren med halvslutna ögon, lät musiken strömma över henne. Hon märkte att Yuu hade tagit ett bord men just nu ville hon bara snurra runt. ¨Var kvinnan Morgana var visste hon inte, eller hon visste, hon kom efter dem. Sol var som en virvelvind och som en lugn bäck , allt med en gång.
Snart befann hon sig dock framför baren och beställde något drickbart. Hon drack, dansade och for runt, hon visste att hon hade ögon på sig, vilket hon räknat med. Hon ville ha de vackra och manliga, ville ha roligt först med dem.

Morgana klev försiktigt in på taverna, detta var inget ställe hon brukade tillbringa sin tid på, givetvis hade hon haft stunder nere på stadens värdshus, men värdshuset brukade inte vara lika befolkat och inte heller lika högljutt. Hon såg blickarna på sig då hon gick ner för trappan, hållandes i sin klänning, inte för att det behövdes utan endast för att ge sken av att hon var en dam.
Hon rörde sig graciöst fram till baren, nästan dansandes då hon undvek folks händer, bartendern gav henne en roande blick.
"Huset bjuder" sa han och sköt över en drink, hon neg till tack och dansade sedan förbi människorna på dansgolvet, och fram till Yuu, hon satte sig bredvid mannen som hon kommit med.
"Är detta vad som anses roande i denna tid?" frågade hon och tog en klunk av drickan och såg sedan på den, och ryckte på axlarna och tog sedan en klunk till och betraktade människorna i lokalen.

Sol hade fått tag på en man, fast mannen trodde självklart han fått tag på henne. Han var ung och stilig med en självsäkerhet Sol tänkte knäcka.
Förtjust fnittrar hon oskyldigt som en liten flicka då han kommer allt närmre. Han tror att han hittat någon att erövra och Sol tänkte få honom i de banorna.
Hon ville ha en trevlig stund innan hans liv var till ända. Mannen drar ner henne i sitt knä då de funnit ett litet undanskymt hörn i krogens mörkare delar.
Sol var dragen till stiliga, starka och muskulösa män det hade hon alltid varit ända sedan barnsben. Men några starkare känslor än rent sexuella hade hon aldrig haft och skulle väl aldrig ha heller. Vissa kunde hon ha som vän, andra som familj och andra än mindre än så. Denna man som nu höll om henne kände hon inget för, hon skulle bara utnyttja honom till hennes fördel.