The Beauty and the Womanizer

Jack skakade på huvudet och satte sig ner med brickan. "Nej, jag vaknade nyss jag med" sa han och log innan han började äta.

Senida tog sin mat med och satte sig vid bordet.
"Tack." log hon svagt och började sakta äta av maten.

Jack log bara och åt sedan. Då han var klar lutade han sig tillbaka och studerade henne tyst, funderade lite på vad han sagt igår.

"Vad ska den vara bra för?" frågar hon och nickar åt flaskan med den rosa vätskan. Försiktigt tar hon den i sina händer och ser på honom.
"Du tycker jag är väldigt dum som gör det?" sa hon och nickade åt högerarmen som var bandagerad men som hade ärr från många år tillbaka.

"Den gör så att du återfår blod lättare" sa Jack och suckade sen. "Ja, väldigt dum". Han la armarna i kors. "Du får inte göra så".

Senida nickade och drack upp den lydigt och såg sedan på honom.
"Jag kan inte rå för det, ibland sker det omedvetet. Ibland är det bara frestande." försökte hon förklara.
"Mor sa...." började hon men tystnade, den meningen fungerade sällan längre.

"Frestande? Att skada sig själv?". Jack skakade lätt på huvudet och suckade åt henne, och hennes mor. "Din mor lurade i dig en massa skit bara" sa han sen helt ärligt.

"Ja, som att jag längtar efter det, känslan." hon kunde inte förklara det bättre och nickade bara om sin mor. Hon ville fortfarande inte tro det om hennes egen mor.

Jack sa inget mer utan bara lät henne äta klart innan han tog allt och gick ut med det. Han tog sig ner igen och lämnade det.

Selina satte sig på fönsterkarmen öppnade fönstret för att få friskluft och såg ut. Det verkade vara en härlig dag.