Tredje Världskriget

Nike såg på henne och än en gång tog det ett tag innan hon fattade vad Akhiti sa.
"Inspektion?..........Inspektion av vad?" frågar hon och fimpar samt tar en ny. Bara en till sen räcker det, tänker hon om igen.

Akhiti ryckte på axlarna och togn även hon en till.
"Vad tror du? Allt! Hur vi beteer oss, hur vi klär oss, vad vi bryr oss om..." Säger hon nonchalant.
Hon har varit med om det här ett tag och dem kommer ofta.

Nike såg på henne.
"Vad ska det vara bra för? Eller hur ska man göra?" sa Nike en aningen nervöst av tanken och hon kände sig inte allt bekväm vid tanken. Kunde man bli underkänd? Nike kände att hon skulle det, bli underkänd. Inget med henne var bra, det visste hon.

Akhiti skrattade svagt.
"Va bara dig själv!" Säger hon retfullet och slog Nike lätt på armen.
"Elleeeer så kan du vara som dom vill att du ska vara och strunta i totyren man får efter..." Säger hon med ett galet leende på läpparna som fick henne att se ut som den galna person hon var.

Nike rycker till då hon lätt slog till henne, hon hade ett nytt färskt blåmärke där.
"Tortyr? För vad?" säger Nike och stelnar till vid hennes ord. Hon nästan sväljer cigaretten och hostar kraftigt. Hon stirrar på Akhiti, hon verkade gilla det, eller?

Akhiti stänger ögonen och mosar sin cigarett mellen fingrarna.
"Beroro på. Ibland för att man säger hur dumma i huvudet dem är och ibland för att man försöker kasta en kniv på dem... Eller för att man klippt håret!" Hennes röst låter rätt nöjd men samtidigt kan man inte avgöra om hon gillar det eller inte. Hon släpper det glödande pullvret ur handen och det faller långsamt till marken.

"På det viset." svarar Nike och studerar henne.
"Det vore dumt att göra så." säger hon, men hon hade ändå inte tänkt ändra sig. Hon ville inte klä upp sig inget. Hon skulle gå i de sunkiga kläder hon ägde. Inte bry sig om håret, hon orkade inte, hon ville inte. Hon fimpar cigaretten, hennes nerver var lugna för stunden.

Akhiti rycker på axlarna, med leende på plats, och börjar gå in igen.
Hon nästan gillade inspektionerna, det var då man fick uppdrag och kunde få lämna den här platsen ett tag. Desseutom var några inspektörer rädda för henne och hon gillade att se deras skräckfyllda miner.

Nike stannade ute ett tag till då Akhiti försvunnit. Hon sätter sig ner och lutar sig mot väggen och drar ett djupt andetag. Hon ser upp mot skyn så många gånger hon gjort det förr, men då hade hon varit fri. Fast nu var hon frisk och hade allt hon behövde. Var det hon fick offra värt det? Inte för hon hade något val, ingen hade det.
Fast det var sant, hon kunde blivit slav och det hade varit värre.

Akhiti gick till matsalen för att äta. Hon visste inte från början om det sklle serveras Lunch eller frukost men det visade sig vara gröt med ett äpple så hon gissar att det var frukost.
Hon åt med aptit och gick sedan upp till rummet för att ta en tupplur, tills någon bestämde sig för att väcka henne.