Ett plus ett är lika med fyra

"Det är också ett sätt att se på det" sa han roat.
"Det gav en bättre syn än om du uppfört dig, men jag borde kanske inte ha knutit så hårt" sa han ursäktande.

"Du knöt inte för hårt, och jag var med på det glöm inte det. Så sitt inte och anklaga dig själv för det." sa hon bestämt men log mot honom.
Mannen som skött Zukos sår kom in i tältet och Aravis visade honom handlederna.

"Ja men för det skall du inte behöva skadas" sa Zuko och bet ihop tänderna när mannen la på någon sorts salva. När mannen var klar tittade han på Aravis skador.

"Tycker det är du som är mest skadad av oss." sa hon lite roat och mannen tog tag om hennes handleder, han suckade lätt och smörjer med en illaluktande salva innan han band om.

Zuko tittade upp när han märkte att marken började skaka. Han tog tag i Aravis för att fly ut ur tältet, precis när han kom ut ser han en rosa elefant komma springande emot tältet där de precis suttit. Elefanten sprang ner tältet och Zuko tittade förvirrat på Aravis. Han kände att någon landade i hans panna, han kände något rött rinna ner för ansiktet, tomatsaft. Zuko la händerna över huvudet för att skydda sig själv emot tomaterna som föll från himlen.

Aravis stirrade på den rosa elefanten, vafan vad var det här för land? Rosa elefanter det såg ju bara sjukt ut. Aravis hade precis tänkt klart den tanken då något rött träffade henne och rann ner över hennes ansikte, en frukt av ett slag hon inte sett eller var detta landets regn? Hur so helst smakade det gott men det var irriterande att ha i ansiktet så hon liksom Zuko skyddade sig själv mot de anfallande frukterna.
Då de precis undvikit den rosa elefantattacken så stod de öga mot öga med en lila tiger med gröna kaninöron.
"Vi rider." sa Aravis och drog med honom upp på det märkliga djuret.

Zuko nickade och nästan sprang bort från platsen emot sin häst. Att han var skadad och hade ont var inget han tänkte på. Han satte upp på sin häst och tittade på Aravis innan han började galoppera därifrån. Han kände sig lättad när han lämnade platsen bakom sig, enda tills marken under honom gav vika. Han föll rakt ner emot en svart avgrund som aldrig verkade ta slut, han var säker på att det här var vägen till helvetet och att han nu skulle dö.

(Hahaha xD)

Arais skrek till och försökte undvika det stora svarta hålet som nu slukade dem helt och med hästar och allt. Allt var svart, mörkret omslöt dem och Aravis var rädd, verkligen, detta var inget normalt.
"Zuko, är du där?" säger hon med en röst som hon lyckas hålla stadigt och känner med ens mark under hästens hovar, men allt är fortfarande mörkt.

(Jag har tråkigt och vill göra random saker xD)

Zuko kände hur hästen slog hårt i marken, där han satt i sadeln. Han blinkade ett flertal gånger för att försöka urskilja något men det var för mörkt. han vred på huvudet när han hörde Aravis röst.
"Jag är här" sa han och tände en låga i handen. Han såg sig omkring och märkte att hålet var tillslutet och att runt dem gick väggarna helt i grönt.

(Märker det xD)

Aravis andades ut då hon såg han och lågan komma fram.
"Tack och lov att jag inte är ensam." sa hon och såg sig sedan om, "Men vackert är det." log hon lätt då väggarna var gröna som i en smaragd, när hon tänkte på det var hela väggen gjord utav smaragd. Det var vackert, som en balsal i slottet.