Viktigt Bortglömda[SV]

Åh ni gör mig så himla lycklig! ♥ Även om jag verkar orsaka hjärtattacker, hyperventilationer och självmord längs vägen. Hehe. I didn't mean to. Promise. cx
(Okej, förlåt på riktigt om någon föll ihop i en hög på golvet av mina ord. X) )
Uhm... jag vet inte hur jag ska säga det här. Och oavsett hur jag gör det så kommer några av er (guess who) bli vansinniga på mig.

But but BUT:

Nanowrimo ÄR viktigt. Och jag måste (!) få det under kontroll innan jag kan fokusera på det här igen. (Don't kill me. Och döda inte er själva för tusan!)

Nejmen seriöst. Jag ska göra mitt bästa för uppdateringen på den här ff'n. Men ha i åtanke att jag måste skriva 1667 ord varenda dag i november på andra håll. Såå japp. Viktigt Bortglömda ligger trea på listan över saker som Amanda måste göra i november:
(1, nano.
2, läxor.
3, VB.
4, mänskliga behov.
5, socialt
Där har ni sanningen slängd i ansiktet. Och tja, jag vill ännu en gång tacka till alla som läser och kommenterar. Varje kommentar värmer som sagt. Så det är bara att peppra på, hehe cx

KRAM! ♥

Vansinnig var ordet...


Haha nädå. Men allvarligt. Nej. Jo. Men alltså. Skriv snart. I alla fall. Tack. Och. Bock. Svimmar. Snart. Hej. Svejs. I. Blåbärs. Riset.

Jag förstår bara inte hur jag ska kunna stå ut att vänta tills du skriver mer... ♥ *väldigt seriös röst*

NOGHOEHRI8OGIJ80UGRUNGVYR8HYUR8UG09R.
*flämtar efter luft*
*dör*
*återupplivas*
*kollar om det är sant att man kan skriva så bra*
*söker på Wikipedia*
NEJ. DET ÄR OMÖJLIGT.
Amaanda. Du är... Du är...
DU ÄR GIEJU09HIG+94IG BRA FÖR ATT VARA SANT!!!!!
GIHIHIHIHIH.
Mitt leende är så stort just nu.
OCH DET ÄR SÅ HIMLA SPÄNNANDE OCH DU GÖR SÅ MAN BARA VILL HA MER, OCH MER OCH MEEEEEEEEER.
SOM JAG VILL HA NU ^^
OCH. DU. SKA. GE. MIG. DET. D8<<<<<<<
Gah. Nejmen. Är lite beroende här känner jag... ehe...
OKEJ. LUGNA NER DIG NU JULIA.
LUGNA ANDETAG.
ANDAS IN, ANDAS UT, ANDAS IN, ANDAS UT....
O. M. G.
DETTA ÄR OMÖJLIGT :-)
GAH. MER. NU. SNÄLLA.
*ber på mina bara knän*
Du har mitt liv i dina händer Amaanda :-)
Gah, skoja xD
Okej, jag är inte ens rolig.
Nu. Ska. Jag. Sluta.
MEN KOM IHÅG Amaanda OM EN LITEN SKIT SÄGER ÅT DIG ATT DU ÄR DÅLIG ELLER VAD SOM HELST.
SÅ. RING MIG. fast du inte har mitt nummer...
SÅ SKA JAG GÅ OCH SLÅ NER HEN :-)
Allt från mig ^^

NY LÄSARE HÄR ^^
Jag fullkomligt ÄLSKAR det, allting är helt PERFEKT och trovärdigt och BÄST.
Det känns seriously som om jag sitter med tjejerna, och jag blev besviken när jag kom på att jag inte satt där i den läckande kitteln och drack honungsöl, you're killing me kvinna :E Fast det är värt det iaf, alltså att läsa din ff även fast man dör stup i kvarten, och du är BEGÅVAD, jag skojar inte. Det här är bland det bästa jag läst på länge. Och VARFÖR måste du sluta när det är som mest spännande?! Fyyy!! Jag vill ha mer, nuu!!
Btw påminner det här starkt om Engelfors-trilogin (cirkeln och Eld om du läst dem?), liksom en grupp tjejer som är helt olika som visar sig vara häxor :o Men ärligt talat är det här bättre, och ta åt dig så du fattar att du är en riktig författare!! ♥

Hej alla mina läsare! Jag har goda nyheter till er idag!
Som i ett mirakel har jag lyckats få klart nästa kapitel. (Inte ens jag förstår hur det gick till faktiskt. ;3)

Jag är mitt inne i den mest extrema läxperioden jag varit med om i hela mitt liv. Varenda jäkla ämne har bestämt sig för att ge ut prov samtidigt. (Till och med gympaprov! It's CRAZY o.o) + nanowrimo då ofc. Så jag vill bara påminna om att jag är väldigt stressad x3 och jag kanske inte kan skriva på några veckor. </3

But yes. Fortsätt kommentera, tumma och läs för en snabbare uppdatering. Det var i alla fall det som peppade mig och gav mig ork och kraft för den här delen. Trots att typ mitt sociala liv rämnar runt omkring mig. .__.

Here it is ♥ :

Wera

Jag förstår inte först. Jag tar lugnt ännu en klunk av glasets gyllende innehåll i samma sekund som Amy stelnar till på platsen mitt emot. Jag ställer ner glaset. Hennes mun är öppen, har tappat orden. Och hennes blick flackar mot något bakom Ellies och min ryggtavla.
Jag gör en ansats att vända mig om över axeln, men då griper hon tag i min arm.
"Nej." Orden är nästan ljudlösa, men det hindrar dem inte från att vara bestämda. Hon håller kvar sin hand. Kramar den så hårt att det gör ont.
"Vad är det?" Frågar Ellie. Hennes stämma är nog lite väl högljudd om vi frågar Amy. Hon trycker fingret mot munnen och tittar skräckslaget på Ellie. Som om hon ville säga: Var tyst, annars dör vi.
Jag kan inte låta bli att vrida på huvudet, så jag gör det. Den mysiga stämningen och det högljudda sorlet är som bortblåst. Alla människor härinne försöker tafatt fortsätta sina samtal, men det går inte särskilt bra. Några svartklädda män med maskar tystar alla då de skrider förbi. De är en trupp på fem som kommer hitåt. En otäck känsla sprider sig i min mage. Inte ens drickan har kraft nog att mota bort den.
Jag ryser då jag vänder på huvudet igen. Amy ser fullständigt vettskrämd ut. Hon vet vilka de här männen är. Jag kan känna att hon vet det.
Jag lutar mig fram så att jag kan ställa en fråga till henne så tyst som möjligt. "Är de ute efter oss?"
Hon rycker knappt märkbart på axlarna.
Nu böjer Ellie sig fram. Försiktigt så att ingen ska reagera på det hela. Amy släpper med det min arm.
"Vad ska vi göra? Är de farliga?" Jag kan knappt höra hennes ord. Så tysta och små är de.
Nu nickar Amy. Det är ett diskret svar på Ellies fråga. De är farliga. Och de är på väg mot oss.
De andra ser panikslagna ut. Precis så som jag känner mig. Det knyter sig av obehag i magen. Vad gör vi om de är ute efter oss? Vad gör vi om de får tag på oss? Min hjärna går på högvarv. En lösning. Det måste finnas en lösning...
Plötsligt får jag den mest vansinniga idén. Den är så riskabel och osäker att jag inte ens vågar tänka på konsekvenserna. Ett felsteg, och det är kört. Men deras fotsteg kommer närmare. Och vad ska vi göra? Det finns ingen annanstans att gömma sig.
"Ner", väser jag till de andra. Jag glider snabbt nerför stolen. Klantar jag till det nu så är det kört. Då är det verkligen kört. Kastar de en blick åt vårt bord så kommer vi att bli upptäckta. Det har vi inte råd med.
Jag klarar det. Och även Ellie och Amy lyckas. Det är ett mirakel. Men jag vågar inte pusta ut. Faran är inte över. Inte på långa vägar.
Till min stora fasa hör jag bara sekunder senare stolskrap. Det lilla gänget har slagit sig ner vid bordet bakom vårt! Skräck speglar sig i de andras ansikte. Vi vågar inte röra oss. Våra tre hjärtan slår snabbt i sina olika bröstkorgar och våra ansikten är likbleka. Jag vågar inte ens ta de andras händer. Varje rörelse kan vara en skillnad mellan liv och död.
Det hörs ett lågt ljud från bordet bredvid då ett glas ställs ner på den polerade träytan. En av herrarna i sällskapet börjar tala. Hans röst är både hes och mörk.
"En rackans god uppfriskare det här. Tänk om vi kunde få de satans värdelösa mugglarna att servera eldwhiskey åt oss runt varje hörn. Då skulle de i alla fall göra någon nytta!"
Sällskapet kacklar åt det hemska skämtet. Jag är säker på att det är ett just ett hemskt skämt. Amy, som sitter ihopkrupen framför mig ser helt förstörd ut.
När de lugnat ner sig en aning fortsätter en annan:
"Jag förstår inte vad mörkrets herre tycker är så märkvärdigt med de där flickorna. De är ju inte här vad jag kan se!" Den som talar skrattar så mycket att det övergår i en hostattack.
"Det är ditt fel, Harrison", grymtar en annan allvarligt. "Du fångade fel person."
"Mitt fel?" Mannen, vars namn förmodligen är Harrison, fnyser ilsket. "De jävlarna ser ju likadana ut. Rödhåriga och spinkiga smutsskallar. Du har ingen aning, Porter, Hur förbannat omöjligt det är att se skillnad på dem."
Jag flämtar till. Min hand lägger sig blixtsnabbt över munnen. Jag känner Amy och Ellies oroliga blickar på mig. För även de förstår.
De har fångat Cara. Min enda, och älskade syster.
Men det var ett misstag.
Det var mig de ville åt mig.

Så välskrivet och spännande att jag nästan spillde ut hela mitt glas apelsinjuice♥♥♥
Och lycka till med alla prov!

SÅHIMLA BRA ♥3333333333333333333

Sitter och håller andan samtidigt som jag läser - och herre gud. Jag fattar inte. Hur kan du skriva så fantastiskt?

I
M

D
E
A
D
.

Det borde vara olagligt att skriva så bra - nu sitter man ju bara och väntar på nästa del och får panik och svimmar och hyperventilerar och skrattar och gråter och skriker och får känslomässiga störningar. Typ.

Aaah! Alltså du skriver så bra! Så himla bra kapitel!
Jag vill läsa mer! Kommer längta ihjäl mig!

Tack snälla allihopa! ♥ *Tårögd*