Sjunde året på Hogwarts

Solara nickar, "Nähä? det menar du inte?" sa hon ironiskt men Cara ville inte prata om det så hon drog inte upp det. Hon visste själv hur det var, allt ville man inte prata om.

"Jo tänk att jag menade det" sa Cara och lutade sig tillbaka emot kuddarna och log svagt. Hon var trött, men ville inte sova, hon visste att hon skulle få mardrömmar. Hon såg på Solara.
"Jag är faktiskt glad att vi träffades, jag trodde inte jag saknade att ha en tjejkompis men nu förstår jag att jag gjorde det" sa hon och log svagt.

Nicoline gick upp till sovsalen.
"Hej", sa hon lågt när hon såg Cara och Solara. Hon satte sig i sin säng och slog upp en bok på måfå och började läsa.

Cara tittade upp när Nicoline kom in och log.
"Hej" sa hon. Hon hade konstigt nog aldrig pratat med henne, men hon undvek oftast tjejerna i hennes årskurs och de undvek henne. Cara visste att Pansy spritt ut mer än ett ryckte om henne.

Solara ler glatt mot Cara som om det var det bästa hon kunde säga, vilket det också var, "Tack jag är glad med, verkligen, tack. Du är underbar." sa Solara halvt stammande då hon var överväldigad och såg Nicoline komma in.
"Hej, du förlåt, menade egentligen inget av det jag sa eller gjorde. Var bara på dåligt humör." sa hon och hoppades att det skulle räcka som förklaring.

Nicoline log svagt.
"Jag är ledsen, jag kanske borde ha tänkt lite innan jag duellerade mot dig. Förlåt."

Cara log vänligt.
"Det känns nästan konstigt att göra människor glada, det är inte ofta jag gör det" sa hon roat och skrattade sedan "Ja tänk vad min far skulle säga om han hörde det." sa hon leende. Hennes far hade egentligen inget emot att hon var som hon var, han var snarare glad för att hon hade gått sin egna väg och hade egen vilja. Cara såg på dem båda och log när de bad om ursäkt.

"Bra, vänner?" sa Solara ställde sig upp och sträckte fram handen till Nicoline, det kändes bra att få det överstökat med. Mest då det inte alls inte var hennes fel att Solara gjort som hon gjort. Hon ler lite och ser på Cara med.

"Vänner", sa Nicoline och tog hennes hand. Hon log och satte sig sedan ner igen.

"Trevligt." log Solara och satte sig åter vid fotändan på Caras säng och såg tyst på dem båda. Men sedan rycker hon till då dörren slås upp och Pansy störtar in och skriker "Inkräktare." och pekar med höjd stav på Solara, som bara ler vänligt med ett höjt ögonbryn.