Vampire lady (privat)

Hon höll om henne och så somnade hon och vred på huvudet.

Williham lade sig på Karl och såg på honom. "Som gammla dar då" sa han och log. "De kommer älska Paris"

Adriana log, och somnade sedan, det känndes så familjärt på något vis.

"Ja, som på den gamla goda tiden." flinar Karl och nickar, "Tror jag med, de vet bara inte om det ännu."

Williham somnade och sov ända till nästa natt och tog sig ur kistan. Nästa natt skulle de komma till Paris. Lit trött så tog han och öppnade locket till flickornas kista. "vakna."

Adriana slog upp ögonen och såg på honom, "Snart är vi framme." sa hon leende och satte sig upp, då skulle hon slippa den här kistan och så klev hon upp och såg att Karl var uppe och han såg nervöst på Kendra.

"I morgon kväll är vi i Paris och där ska våran vän Demitri hämta oss." Han log

Kendra såg på Karl och flinade. "varför så nervös?" sa hon i en spinnande ton och gick mot honom.

"Vampyr han med?" frågade Adriana och slängde en road blick på de andra två. Men hon log, hon var glad att de var framme någonstans snart att slippa kistan och ja i ärlighetens namn få andra rena kläder och kunna tvätta sig.

Han såg på henne och log snett, "Jag vet inte vart jag har dig, hur du vill." sa han förklarande.

Williham nickade och log. "klart han är det." Han tog henne i famnen och log. "Nervös?" Han såg sedan på Kendra som såg bort.

Adriana nickade, "Ja, jag gissade att han var det." log hon och kramade om honom tillbaka.

Karl gick fram till Kendra och sökte hennes blick och tog henneshänder, "Jag vill bara att du skall vara lycklig." säger han mjukt.

Hon såg på honom. "Du skulle dödat mig." Hon såg sedan bort igen. "Då kunde jag träffat mamma och pappa." Hon suckade och såg på Williham som lade armaen om Adriana.

Karl ser ännu olyckligare ut, "Men jag trodde du ville leva." säger han och Adriana ser på Kendra, "Var glad att du vet vilka dina föräldrar var, att du fick träffa dem." sa hon något som hon aldrig fått göra.