I en förändrad värld (Roll för alla)

(( Vad har hänt? Bara en snabb liten förklarande genomgång..? xD ))

((Jenna och Sonia har anlänt vid den mystiska grottan som verkar dra människorn till sig typ. ))

Efter Sonia gett sitt medgivande la hon ned ryggsäcken och nickade emot Stella. Nu väntade bara den där jädrans bergsväggen igen. Jenna tog på sig sitt bälte och satte i kniven samt pilarna och hängde bågen över ryggen. Så började hon klättra. Då det var en meter kvar till marken hoppade hon och landade mjukt på den något blöta marken. Hon var glad för sin jacka som stötte undan vätan men samtidigt verkade hennes hoodie dra den till sig. Efter en stund drog hon av sig sin mörka tröja och lämnade den vid bergsväggen under en liten utstickning så att den inte skulle bli alltför våt. Så väntade hon på att Stella skulle ge henne ett klartecken så de kunde bege sig ut i skogen.

((Och Ester sitter och är allmänt skum. o_o *Yep, had to say it.*))

(Gillar allmänt skumma Ester xD)

Stella nickar och ser på Jenna som börjar klättra ner. Hon visste att hon utsatte sig själv för enotm fara, för Jenna så skulle Stella vara en enkel match. Men man klarade inget utan risker, hur kunde hon annars rymt från lägret? Och Jenna verkade gå att lita på men vad visste hon? Men allt som var värt att veta var bra, tänkte hon bestämt och klättra ner för den helvettes bärgsväggen och kände bena vika sig under henne då hon kom ner, men reste sig snabbt upp för att inte Jenna skulle märka något, och nickar åt henne att hon är redo.

(Ofc, she's lovely. XD Allmänt mentalt förvirrad och önskar att hon var en kille. That is lovely. 83)

Sonia sjönk ned mot bergsväggen nära utgången och väntade på att Jenna skulle komma tillbaka. Hennes ögon flackade mellan grottöppningen och människorna. Hon pillade på sitt vapen, öppnade magasinet, åtta kulor. Det skulle räcka. Hon putsade det lite med ärmen på sin jacka så att det började blänka precis som det gjort gången hon hittade det. Hon drog till sig ryggsäcken igen och fortsatte tillreda doftgegga med vana händer. Bra. Något att göra. Det var bra för henne, det betydde att hon inte tänkte så mycket. Trots detta höll hon noga uppsikt in i grottan.

Jenna tog täten och började vandra åt väst. Marken verkade luta lite nedåt och förhoppningsvis skulle de hitta någon typ av vattenkälla där det brukade växa älggräs som också var effektiv mot feber och som skulle vara lättare att finna. Så slog det henne att Stella kanske redan visste var det fanns en vattenkälla eller om det fanns pilträd runtomkring grottan.
”Finns det någon vattenkälla här eller har du sett något pilträd i närheten?"
Jenna kände sig en smula obekväm. Hon stannade ett ögonblick då hon såg lite torra kottar under en gran och stoppade dem i fickorna. Om de hittade någon sjö borde det växa antigen vass eller säv som hon kunde fläta ihop till något ränselliknande.

Stella nickar fundersamt och minns att hon och Etan paserade något vattendrag eller liknande då de springande försökte undkomma soldaterna som var efter dem.
"Mer mot norr, tror jag." sa hon och pekade från det håll de kommit och märker att flickan är van vid skogen. "Vad ska du med dem till?" sa hon med tanke på kottarna, men ed nyfikenhet, hon ville lära sig att klara sig i skog och mark och det fanns endast ett sätt att lära sig det på, mesta dels därför hon bad att få följa med Jenna.

Jenna ändrade sin riktning mer mot norr och log lite åt Stellas fråga. Likt Sonia verkade hon vetgirig. Hon tog fram en av kottarna och tryckte den så att en mjuk geggig kåda kom ur den.
”Kådan underlättar så att elden kommer igång lättare. Vi måste försöka hitta något torrt gräs, små träflisor av något slag eller liknande för att få igång elden till att börja med och så behövs det så torrt virke som möjligt. Men jag antar att vi kommer hitta det på vägen så låt oss koncentrera oss på att hitta något till den medvetslösa flickan först.”
Granarna började bli färre och de kom in i mer blandskog. Jenna föredrog lövträden då det inte blev så mörkt in under dem men nu när det regnade så skyddade granarna bättre emot regnet. Hon drog jackan tajtare runt halsen och önskade att hon haft en redig regnjacka men så var nu inte fallet så det var bara att bita ihop. Bara inte hon blev sjuk på köpet.
”Hur länge har er grupp hållit ihop?” Jenna hade aldrig träffat på en sådan stor grupp med människor. Inte för att hon brukade träffa en massa människor ute i skogarna men hon var övertygad om att det var ovanligt.

Sonia kände sig obekväm inne i grottan.
"Jag sticker ut ett tag, får se när jag kommer tillbaka. Du säger det till Jenna va?" Sade jag till en person som satt långt inne i grottan. Utan att vänta på svar klev jag ut i duggregnet och klättrade nedför berget. Redan efter en gång kände hon igen berget. Det gick snabbt, trots att det redan börjat bli vått och lite halt. Hon stannade upp. Tänk om jag inte kommer upp senare, funderade hon för sig själv. Men ganska snabbt kom hon fram till att det fick bli ett senare problem för hon kunde helt enkelt inte stanna kvar där inne. När hon kommit ned sprang hon raka vägen in i skogen.