prs mellan Isse Weasly och Ida Ginny lovegood

Mina tankar avbryts av vinden. Vind!
-....vind..känner du också den? Eller är det du som gör det..jag menar..så kallt är allt jag får fram.

Jag kollar på Halo med oro i blicken innan jag säger.
Så fort vi lämnar kommer onda typer hitta oss, vinden säger att vi ändå borde gå snart.

Jag tittar oförstående på henne

Äh, kom bara! Vi måste gå nu säger jag och rätt som det är e vi uppe vid ytan igen, utan minsta droppe vatten på kroppen.

Jag studerar förvånat mina kläder och går lite närmare Melissa. Jag kan nog lita på henne trots allt

Nu när jag berättat för henne känner jag mig fri! Jag flyger och glömmer till och med att folk kan se oss.

Jag håller spå hårt i Melissas arm att hon måste känna extrem smärta.

Jag fallre till marken och käner hur gravitationen får tag i mig. Jag skrattar lågt och börjar gå vidare.

När Melissa faller gör jag också det efter som att jag vägrar släppa hennes arm. När hon reser sig dras jag med. Jag börjar också att skratta. Det va längesen jag gjorde det sist. trots att jag inte är rädd längre släpper jag inte hennes arm.

Vi går till slottet, men nu är jag på min vakt. Det kan inte vara kaos hela tiden.

När vi är framme frågar jag halo

-Vill du hem eller ska du stanna ett tag till?