Narnia

Sam log mot Andrew och mötte hans blick innan även hon la sig ner för att sova. "Ja, god natt då." mummlar hon trött innan hon sluter ögonen för att sova.

"God natt" säger han tillbaka innan han sluter ögonen. Och det tar inte värst lång tid innan han somnade heller, då han var trött efter flera timmars vandring till Paravell. Och de var inte ens framme än!

Sam vaknar i gryningen då solen skiner rakt på henne. Och många är redan uppe för att ordna med frukost så de skulle komma iväg på ännu några timmars vandring.

När Andrew vaknar känner han lukten av mat igen. Ljuvlig doft var det, ingen tvekan om det. Snart kom fru bäver med två tallrikar fyllda med mat som skulle vara deras sista måltid innan Paravell. Andrew tackar henne och börjar sedan äta.

Sam tackade för maten men det började bli lite jobbigt att jämt bli upppassad hela tiden. men de fick väl vänja sig eller?

Så fort alla ätit upp så var det bara att ta sin packning och börja gå igen. Lika sakta som dagen innan, såklart då de skadade inte läkte över en natt. Egentligen ville Andrew inte riktigt att färden skulle ta slut, vilket skulle betyda en kröning av honom och Sam till kungligheter. Men ett slott borde ju betyda komfort? Så det var ju ändå något positivt i det hela.

De går och går, för det mesta i tystnad, de tänker väll var och en på sin egen sak, vad som komma skall. Efter timmar är de framme och de får för första gången se Paravell.

När Andrew ser Parawell, så lever det verkligen upp till hans förväntningar, kanske till och med högre. Han ler för sig själv, så de skulle bo där? I det där ytterst ståtliga slottet? Men inte helt ensamma väl? Det skulle ju vara så tråkigt. Att ha ett helt slott för sig själva kan väl inte vara så roligt?

Sam såg upp på slottet och kände sig genast så liten, skulle de bo där? Liksom hur stort som helst och själv? Nej, de måste väl ha typ tjänare? Men hon gillade inte den tanken heller att hela tiden blir upppassad.

Andrew såg på Sam, och undrade vad hon tyckte om stället. Men han orkade inte riktigt fråga, och han var rädd att låta alltför trött.
Snart fick de stiga in i slottet, in i någon stor sal som liknade kyrkan, men det fanns inte rader av bänkar placerade längs med sidorna. Det stod bara två stolar i hela rummet. De var uppe på någon liten trappavsats. Och de enda Andrew kunde tro att de var till för, var för honom själv och Sam.