prs mellan Ida Ginny lovegood och Sirius orion black

Halo granskar killen med blicken medans hon väntar på ett svar. Hon känner igen honom,plötsligt kommer hon ihåg varför. Förra året hade hon och hennes mamma gått in i en affär och stött på en mycket märklig familj.
"Jag känner igen dig,vi träffades i den där affären förra året?" säker hon tillsist.

"Ja, lilla du, det minns jag nu. Jag heter David. Själv då?"
Jack skäms. David brukar hålla på sådär, och Jack är rädd att han ska göra Halo arg.

"Jag heter Halo Martens,vill du att jag ska kalla dig något speciellt?" frågar hon kyligt. Halo kastar en snabb blick på Jack,borde han inte ha lite snällare kompisar?

Jack ser Halos blick och märker att han borde göra något.
"David... Du... Kan du gå härifrån? Vi ses i sovsalen sen."
"Jaha Jackhängare, du vill vara ensam med Hallå. DÅ ska jag inte störa längre. Hejdå Hallåhallå. Hejdå, och tackJack."
Han går ut.

(haha jag sitter här och skrattar. Pappa kom in i rummet (han tror att jag dör läxor) och frågade vad det vad jag skrattade åt. Så jag sa: Matte kan vara väldigt kul ibland,speciellt när man jobbar med statistik!)

"Hejdå" svarar Halo och kastar en mordisk blick på honom innan han går. Hon vänder sig mot Jack igen. Hon betraktar honom ett tag

(haha, bra där)
Jack undviker Halos blick ett tag. Sedan tittar han försiktigt och mumlar ett förlåt.

"Varför ber du om ursäkt?" frågar hon. Nu fattar hon ingenting?

"David. Han kan vara lite... Jobbig, men han menar inget illa."

"Nej säkert" säger hon och himlar med ögonen.

"Han är rätt stimmig och älskar att rimma och leka med ord."
Jacks röst låter ursäktande.