Power (Ett rollspel för alla)

Liz kunde inte hitta tillbaka till rummet. Hon visste inte ens vilken våning det var på.
Efter att ha sprungit omkring i cirklar väldigt länge så höll Liz på att svimma.
Hon sjönk ihop på golvet, och hela rummets lampor slocknade.
Liz ville absolut inte vara kvar i den här spökskolan.
Sedan så svimmade hon av utmattning.

((Nu så bara säger jag: "BYE BYE DÅ-FORM" jag byter till nutid x3))

Serah plockar upp sin mobil och mumlar tyst några svordomar. När hon sedan tittar upp, är hon inte ensam. En kille med hörlurar tittar tillbaka på henne.

Jackson betraktar tjejen, hans musik spelar fortfarande och man kan nästan urskilja låttexten. Han känner igen henne från samtalet med rektorn och undrar om han bara borde fortsätta gå. Men samtidigt har han inte gjort något för att lära känna någon än så länge, det kanske är dags.
"Hej." Säger han helt enkelt. Så naturligt han bara kan.

Serah blir förvånad över hur neutral han låter när han säger sitt simpla "Hej". Själv skulle hon aldrig kunna vara så iskall.
Okej, tänker hon sedan. Det kan inte skada att prata.
"Hej.", svarar hon honom.

((Jag tror jag ska försöka ta och sova nu. Ses))

Francesca såg den rödhåriga tjejen i ögonen och med en stöt i magen kände hon igen flickan som hon knuffat till i trappan. Jävlar.
Flickan klev upp ännu ett trappsteg och körde upp sitt ansikte i Francescas. Hon stirrade hatiskt på henne.
"Ditt jävla freak! Du knuffade mig!" fräste hon. Francesca stirrade oberört tillbaka. De andra flickorna flockades kring dem, som rovdjur som flockades kring sin blivande måltid.
"Ja, det gjorde jag. Du stod ju i vägen"
Flickan fräste och spottade av ilska, och hennes anhängare var inte sena att göra detsamma. Mållösheten höll dock inte länge, utan kvickt kom hennes svar;
"Vet du inte vem jag är?".
"Nej." svarade Francesca med ögonen uppspärrade i spelad förvåning. "Borde jag det?"
Först bara stirrade flickan på henne, med blicken fylld av ren avsky. Sedan drog något kallt över hennes ansikte, och hon svarade, "Det kommer du göra, tro mig."
Hon vände på klacken och klickade ner för trappan, med sitt lilla gäng snabbt klickande efter.
Francesca lämnades kvar i trappan, plötsligt kraftlös. Så det var så här den här skolvistelsen skulle bli? Och Francesca kände hur en tung hopplöshet träffade henne. Hon hade bråkay med den populäraste tjejen på skolan redan första dagen. Det var det effektivaste sättet att bli hatad av de flesta som fanns där. Varför skulle det alltid bli såhär?

Jackson försöker fortfarande placera namnet, han misslyckas som smått men han gissar.
"Du är... Serah?" Säger han prövande och pausar musiken som blivit ett störningsmoment. Han hänger hörlurarna över halsen för att inte verka alltför respektlös och väntar på svaret. Eller reaktionen.

"Precis", säger hon och nickar. "Och du är..." Hon funderar en kort stund, och ger sedan upp med ett blekt leende. "Du är?" Den här gången riktad som en fråga.

(( Have to go :c ))

Jackson kan inte låta bli att faktiskt vara lättad över att han hade rätt angående namnet.
"Jackson, Jackson Mays." Säger Jackson till svar. "Om jag får fråga, varför släppte du din telefon i marken?" Frågar han. "Eller tappade." Lägger han hastigt till för att inte verka anklagande.

(Bye then! :c )

((Oh shit!!! Vad har hänt?? Jag har inte kunnat vara inne på mugglis. Och min char har inte ens hört rösten...))

Zeya gick med lugna steg mot toaletten. Egentligen så behövde hon inte gå. Hon hade bara inget att göra, när korridoren delade sig i två delar, gick hon till vänster och där låg en tjej som också hade blivit uppropad, på marken. Hon skrek till och hörde hur det ekade genom korridoren. Hur många gånger skulle något sånt här ske? Zeya gick sakta fram mot tjejen. Hon sträckte darrande fram sin hand och rörde vid henne, sedan drog hon den snabbt tillbaka. Tjejen var inte död, för hon såg hennes bröstkorg gå upp och ner.
"Hjälp", ropade hon ut i korridoren.
När hon inte fick något svar, tog hon försiktigt tag i tjejen och började släpa henne mot skolsyster.