The Battle of Love

NEJ!!! Emily vakna!!! D;

Men Awesome!!!!!! ♥

Chapter 32 - I Thought You Was Dead


Emily Swann

"Varför vaknar hon inte?" kunde jag höra Draco fråga.
Någon sekund senare kände jag en hand på hjärtat.
Em, lever du? frågade Lex mig via tankar.
Ja. Mest utvilad och behöver blod.
Draco kanske vill?
Nej svarade jag bestämt.
Okej, men återvänd nu.
Jag gjortde som hon sa och lyfte långsamt upp ögonlocken. Jag möttes av min perfekta killes ögon. Och leénde. Han kysste mig lite snabbt och sen skrattade han.
"Varför skrattar du?"
"Jag trodde du var död. Men här är du!" sa han och lyfte upp mig i månens sken.
Han började dansa runt med mig i cirklar och skrattade. Han såg verkligen löjlig ut men jag kunde inte undgå att le endån. Lexie stod en bit bort och flinade och sen gick hon där ifrån. Draco släppte ner mig och kramade om mig.
"Jag älskar dig Em."
"Och jag älskar dig med Drakie."
"Sluta kalla mig Drakie, låter så puttenuttigt."
"Du är puttenuttig, min puttenutte" sa jag och kramade honom hårt.
"Du har ihjäl mig" viskade han.
"Oj" svarade jag och slutade krama honom.
"Jag menade inte att du skulle sluta men då har jag mer tid för det här" sa han och kysste mig passionerat.
"Ni gör mig sjuk" hörde jag Lexies röst säga.
Vi slutade och skrattade åt henne. Vi båda gick fram och gav henne en hård kram.
"Jag är snart döende!"
"Vi älskar dig med" sa jag och pussade på hennes huvud.
Lex räckte ut tungan men sen log hon.
"Ska vi göra upp ett tält här eller vadå?"
"Tänkte det. Jag orkar inte flacka med Draco och sen så har jag skadat benet lite."
"Mes. Jag kan bära er båda. Hoppa upp" sa jag.
Lex hoppade upp på ryggen och Draco bärde jag där fram. Jag ilade fort genom skogen och var försiktig att inte springa rakt in i ett träd. Väl framme i allt så släppte jag Draco och skakade av mig Lexie. Portarna såg så stora ut och jag ville helst inte gå in dit. Just nu var jag ganska svag med att förlorat blod och sprungit och bärt två personer.
"Du behöver blod va?"
Jag skakade på huvudet. Hellre Chloé för jag vill inte dricka min killes blod. Och Chloé skulle nog förstå. Vi gick in och möttes av 6 ögon. Severus Snape, Minerva McGonagall och Albus Dumbledore. Aj, aj..
____

Ett litet kapitel för hinner inte skriva om för min data stängdes av när jag skrev men mer kommer imon!
Och dödar absolut inte min karaktär i det här, länge lever Emily! ♥

Uhoh... Inte bra.

Haha, fel att jag skrattade när Minnie, Albus och Sev stod där? Gulligt! ^^ Puttenuttiga Emily och Draco ääääär!

Hoppas inte det, för jag gjorde likadant.

Drakie är allt en liten puttenutte. x) Men gud vad jag skrattade där. Och precis som Trezz, skrattade också när "Minnie, Albus och Sev" stod där. x)

Awesome!

Ni äger verkligen och förlåt för att jag inte gett er ett nytt! Lovar att bättra mig!
______________

Chapter 33 - The Serpents

"Miss Swann" sa Dumbledore stelt.
Jag kollade upp och såg in i ögonen som doldes av dom halvmåns formade glasögonen. Hans blick kollade sorgset in i mina ögon.
"Vila" sa han och kollade på min kind där jag hade massa rivmärken. "Iallafall efter att du kommit med in i mitt kontor."
Han vände sig om och jag förstod att jag var tvungen att följa efter. Så fort vi gått upp från alla trappor vände han sig om och kollade han på mig.
"Vad hände?"
Jag satte mig i hans fotölj och lekte lite med mitt hår. Han harklade sig och jag kollade ner på golvet.
"Direkt efter att alla sett vilket monster jag är ville jag fly så jag ilade ner till Malfoys Manor för att berätta för Lord Voldemort att jag inte ville döda Harry. Ett uppdrag han gett mig förlängesen. Man hörde rykten om att han var förälskad i mig och han ville inte då låta mig föråda honom så han band fast mig i kedjor på en vägg i källaren."
Jag tog en paus medans Dumbledore lyssnade insentivt och försökte få in all information jag kunde ge.
"Visst var jag inte där länge men han plågade mig med crucio flera gånger. Sen kom alltid Fenrir Greyback med en kniv som han alltid skärde mig med så det är dom värsta timmarna i mitt liv för han förtrollade mig till att inte röra mig. Jag hann inte att ta kontroll över hans sinne innan han tog kontroll över mig. Sen svimmade jag."
"Vem var den sista personen du såg innan du svimmade?"
Jag tänkte lite och kom nu ihåg det där äckliga leéndet och ansiktet.
"Greyback."
"Vad sa han?"
"Han sa och jag citrerar, 'jag lämnar dig nu med alla dom här såren och nu ska du tänka på vad du gjort'."
Dumbledore såg ut att få medlidande och la sin arm på min.
"Var inte rädd. Ingen ska skada dig och du får berätta mer imon. Jag ska inte pressa dig nu" sa hon och gjorde en gest mot dörren.
Jag reste mig upp och innan jag var framme för att öppna så stoppade Dumbledore mig.
"Godnatt Emily Swann."
"Godnatt Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore" sa jag och han log generat.
__________________________

"Vad har hänt Em? Alla bara fuckar ut!" sa Chloé och slängde sig in i en kram.
"Kan.. inte.. andas.." stammade jag.
"Det gör du väl aldrig" sa hon.
Jag kramade henne lite lätt och lät några tårar rinna nerför kinden.
"Varför gråter du?" frågade Lexie.
"Jag vet inte" sa jag och torkade bort tårarna.
Det var sant. Tårar rann ner men jag vet inte varför dom gjorde det.
Draco kom bakom mig höll om mig.
"Ingen lämnar den här pakten igen" sa han.
"Vilken jävla pakt?" frågade Chloé
"Vampyrpakten?" frågade Lex.
"Vargpakten?" frågade Cé.
"Häxpakten!" utbrister Daphne.
"Nej vad töntigt. Tänk Batman pakt" sa Blaise och drog ut en arm i luften.
"Det är ni som är töntiga" sa Theodore.
"Na na na na Batman!"
"Käften Blaise" säger Pansy.
"Serpents" sa jag lugnt.
"Vad betyder det?"
"Serpents betyder ormar och vi är ju Slytherin."
"Det får duga, men jag står fortfarande för Batman" sa Blaise.
"The Serpents" skriker Chloé.

Hahaha, lille Blaise

"Nej vad töntigt. Tänk Batman pakt" sa Blaise och drog ut en arm i luften.
"Det är ni som är töntiga" sa Theodore.
"Na na na na Batman!"

XD

Men Awesome!!! ♥

Alltså gud, gotta love Blaise, liksom! x) ♥ Awesome!