Uppdraget! (Rollspel Privat)

((Time to bring this up again!))

Lea suckar och skulle kunna stanna i James armar föralltid. Men hon rycker till och han håller ut henne på en armlängds avstånd.
"Vad är det?"
"Vi måste fortsätta! Vi kan inte stanna här längre" hon far ur hans grepp och slänger på sig ryggsäcken. "Torccie! Upp med dig! Vi har ett uppdrag att utföra"
James skrattar åt henne men tar också på sig sin ryggsäck.

Jag ser in i Mikaelas ögon, "Hörru, det är facktiskt jag som ska vara den äldre så tack" jag kramar om henne och ser över hennes huvud på Lea och James. De var facktiskt rätt gulliga, tänker jag.
"Kom, vi borde gå till dem"

"Kom igen nu!" skrattar Lea och kastar Torccies väska mot henne.

Jag ler och jag och Mikaela springer fram till James och Lea och går bredvid dem. Solen hade precis börjat titta upp och jag kunnde se stänglset som gränsade mellen 9:an och 10:an.

Lea går fort, väldigt fort enligt James som bara roar sig åt det. Men de har inte så jätte många dagar kvar och flera distrikt framför sig så ingen tid får gå till spillo.

Jag håller Mikaela i handen och ler framför mig. "Så vad står det på skyllten?" frågar jag och både jag och Mikaela tittar på James och Lea när vi stannat vid en skyllt inte så långt från stängslet.

"Farligt" svarar James. Lea ser bekymrad ut, hon funderar.
"Det här stängslet är högre och har högre volt" säger hon.

Jag känner hur besvilkelsen sjunker i Mikaela och i mig. "Men då kommer vi ju inte över" Säger Mikaela och ser på det stora stängslet.

"Säg inte så!" säger Lea och går fram till stängslet och går fram och tillbaka med pannan veckad. "Det måste finnas nåt sätt"

Jag sätter mig ner på en sten och ser tomt framför mig. Ja det här var ju slutet då.