Privat rollspel!

María känner hur hennes leder läks ihop, vrids om och bryts av igen för att läka rätt. Hon hatar känslan av ben läker ihop är den mest obehagliga känslan som finns enligt henne. Det gör henne bara deprimerad. Hon ler ett smärtsamt leende, fortfarande. Hon måste låtas iallafall.

Alison hoppade ner på marken och Derek gick fram till María och Alison hoppades hon var okej men hon var inte säker. hon höll blicken på Dracula som fortfarande låg på marken
"Vi borde gå innan han vaknar" säger Alison utan att ta blicken från Dracula

María reser sig skakigt från marken. Hennes högra ben knäcker till vilket tyder på att det iinte helats helt.
"Jag vet." Säger María och lyckas resa sig helt. Hennes ben är en konstig vinkel men användbart.

"Jag hjälper dig" säger Derek och ser på María och Alison backar bakåt hela tiden och hon önskar de hade hästar. hon ser Dracula försvinna och bestämer sig för att försöka en sak nu när hon var starkare än vanligt, hon samlar sina tankar och konsentrerar sig på bariären som håller henne fånge och hon känner den rämna och lägger sedan händerna på knäna och andas häftigt

"Vad gjorde du?" Undrar María i riktning mot Alison och knuffar bort Dereks arm. "Jag klarar mig, Derek." Konstaterar hon. Vilket är sant. Hon fixar det.

"Jag tog bort bariären som hindrade mig från att fly" sa Alison lågt och Derek såg sårat på María och sen på Alison som skakade på huvudet och reste sig upp och började gå igen "vart skall vi ta vägen? jag vill komma så långt bort här ifrån innan jag blir för sjuk" sa hon bestämt

"Om vi går västerut finns det en hamn. Från hamnen går det 7 färjor per dag till ett land som heter England." Konstaterar María och undrar om det kommer göra ont att springa eller ens röra sig med ett felvänt ben.

Alison nickade "det låter bra, bara vi kommer bort här ifrån och har vi tur ger Dracula upp" sa hon. Alison var inte säker på det, men hon hoppades det. med greven visste man aldrig för han kunde vara extremt envis. Alison kände hur illamåendet började komma men tryckte undan det

María nickar bara och börjar gå mot hamnen. Hon får redan ont. Men inte så hemskt ont. Det spelar ingen roll. Hon kan ordna till det på färjan sedan.

Derek såg på dem båda och visste inte vad han skulle göra och Alison log svagt mot honom. hon gillade att han brydde sig men just nu ville hon klara sig själv och inte vara ivägen. hon såg hur hamnen uppenbarade sig längre bort och när de en halvtimme senare var frame kände hon sig lite säkrare