And what about home? [Rollspel]

"Nej, Jake", sade Klaus lugnt. "Jag är en hybrid. Den första på denna planet."
Han tog ett steg förbi Jake och sade då han var bredvid honom.
"Jag är också en varulv, en blandning mellan vampyr och varulv, så säg inget om vad jag är och inte är..."

" jaha men kan du bevisa det då?" sa jake och bytte form till varulv.

"Du har det lätt du", muttrade Klaus. Själv tog hans förvandling åtminstone fem minuter och det var inte precis smärtfritt. Han kunde heller inte helt och hållet kontrollera sig då han var varulv.
Men ändå gjorde han det, han drog av sig sin jacka och började förvandligen, benen bröts i armarna och benen vek sig i smärtsamma vinklar. Till sist var han varg, inte lika stor som Jake, men förmodligen snabbare.

Jake vart förvånad över hur anorlunnda han var mot Jake. Jake funderade på om han kunnde komunicera med Klaus när han också är varg form " hör du mig?" tänkte Jake till Klaus

Legolas gick djupare in i skogen. I solskenet tycktes det som om hela han lös. Han såg skogen väckas till liv. En hare skuttade bredvid honom, ett rådjur stod bakom en buske och näktergalen sjöng högt uppe i ett av träden. Legolas andades in den friska luften. Han tyckte lite om den här skogen, den var fridfull nu såhär på morgonkvisten.

Janice blänger mot solljuset och drar upp luvan så den täcker hennes ansikte.
"Jag hatar dig." Säger hon åt solen, även om den inte svarar.

Klaus lade huvudet på sned, med tanke på hans sort så kunde han inte kontrollera sig själv och han dödade människor i sin vargform. Det kunde ta upp till några dygn innan han kunde förvandla sig tillbaka och han var ju såklart en mördare... utan att kunna stoppa sig själv gjorde hans skepnad ett hopp över Jake och försvann ut ur slottet och in i skogen.

"Jani varför går du inte ut?" Frågar Janice sig själv och Janice svarar bryskt:
"För att om jag inte hinner till skuggan i tid är jag död!"
"Ja, men du är ju snabb!" Svarar Janice sig själv och därmed rusar hon ut från slottet och kommer snabbt till en skugga, turligt nog.

Klaus flyger över Jake och ut i skogen, Jake springer efter och hammnar jämnsida med Klaus." Vofr!" gläfsade Jake till Klaus och morrade lite hårt.

Klaus stannade med ens då han hörde det, han morrade ilsket till svar och fortsatte in mot skogen, han kunde känna vampyr-doften och människo-doft. Konstigt nog så ville han inte ha någon av dem, han hade ändå just dödat några människor och vampyrer hade han aldrig brytt sig om.