Framtiden är här

Zero lutade sig mot trädet och funderar på vad de egentligen skulle göra och hur han hade hamnat i den här situationen? hur hade han helt plötsligt blivit så vänlig och börjat ta hand om andra

Jag satte mig upp och kollade mig omkring.

Zero lutade sig tillbaka och somnade i trädet

Uno kom tassandes till mig. Hon slickade mig på kinden.

Zero vaknade av att han hörde steg långt bort och han såg sig runt och väntade på att någon skulle komma

Jag satt mig upp och kliade Uno bakom örat.

Zero hoppade tyst ner på marken och vände sig om
"Yuuki vad gör du här?" frågade han kallt och hon såg på honom.
"Jag var tvungen att veta att du var okej" sa hon lågt och Zero gav henne en kall blick.
"Du sa upp dig den rätten för många år sedan" sa han kallt
"Men snälla Zero" bad Yuuki men Zero gav henne en allvarlig blick.
"Gå nu medans du kan" sa Zero bara och Yuuki såg på honom.
"Jag älskar dig och jag kommer alltid göra det" sa hon innan hon försvann och Zero satte sig ner på marken och stirrade rakt fram

"Zero?" Viskade jag.

Zero slöt ögonen och la sig ner i gräset, han visste att Yuuki älskade honom, men han kunde inte älska henne, särskilt inte eftersom hon gjort honom till vampyr

Zero var inte vaken eller så var han inte här så jag slöt ögonen.