Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Sketabra!!! X)

Riktigt bra! ^^

Kort kapitel förlåt ^^


Bellatrix var vackrare än någonsin. Hennes silverklänning böljade som ett vattenfall och hennes rygg var helt rak. Utanför det eleganta fönstret var det sommar. Bella gick med stolta om en lite nervösa steg mot en dörr i slutet av korridoren just som hon skulle öppna dörren steg det fram en man ur skuggorna, han var elegant klädd och rösten var kall när han sa.
”Du har ingen tillåtelse att gå in där Bellatrix”
”Vad vet du om mina priviligier Rodolphus? Och för dig är det Miss Black.”, hennes röst hade spår av den ondska den senare skulle vara helt fylld av men det märktes att hon fick anstränga sig för att få fram varje ord. Rodolphus vände om utan ett ord, men hans rygg var inte lika rak och stegen var en aning dröjande. Bellatrix tryckte ner handtaget och klev in genom dörren. Det var ett enkelt mörkt rum och den enda utsvävningen var en tavla föreställande en orm i grönt och silver. Bakom ett kalt skrivbord i mahogny satt mörkrets herre.
”Bella” hälsade han.
”Herre” svarade hon underdådigt och neg. Hon verkade inte det minsta förvånad över ormen som låg i hörnet och snusade.
”Du hade nyheter” SA Voldemort och granskade kvinnan framför sig.
”Ja, herre. Om Orden och Dumbledore”. Ett leende snuddade vid hans läppar och Belltrix log smått tillbaka samtidigt som hon slängde med håret och tittade beundrande på honom. Bella lutade sig fram och viskade snabbt och tyst till honom. Hon sträckte på sig och lät Voldemort kyssa hennes hand innan han med låg, kall väsande röst beordrade henne att lämna rummet.
”Bella” sa han när hon var på väg ut. ”Lucius har hittat en fästmö, hon går fortfarande på hogwarts men hon kommer till helgen. Kan hon möjligtvis vara släkt med dig? Hon heter Black i efternamn”. Bellatrix spärrade upp ögonen och sa skrämt.
”Vad heter hon, Herre?”
”Narcissa, tror jag att det var”
”Det är min syster” utbrast hon med röst som ett uppretat lejon.
”Lugn Bella, du kommer alltid att vara min favorit”


3 Juli 1970

Jag trodde jag var kär i Fraser. Jag hade fel. När jag tänkte på honom kittlade det lite i fingrarna. När jag tänker på Tom brinner det i hela kroppen. Jag säger aldrig Tom så att han hör men i mitt hjärta kommer han alltid att vara det. Han är den som gör livet här värt att leva. De andra männen är fega idioter som när allt kommer omkring hat svårt att mörda och duckar för en rejäl spark på det rätta stället. Det är inte det att jag gillar att mörda och tortera. I början tyckte jag att det var hemskt, men är det inte mer än rätt att andra människor får känna den smärta jag har känt? Fast mest göt jag det för den uppskattande nicken från honom. Han säger att jag har talang och har under de här åren lärt mig mycket om svartkonster. Jag hade kunnat tro att jag var så duktig och att det var så roligt med svartkonster. Ibland känns det tungt men han gör det lättare och ibland belönas jag med en snabb kall kyss. Det kan jag leva på i månader.

// Mrs Ridlle (okej inte än men hoppas går ju?)

jätte bra! ♥

Åhh vad awesome! ♥ och liite gulligt

Fy vad bra, o gulligt! ♥

OMG så bra!

Jätte awesome ♥

Jättebra!!!!!

Måste hinna läsa ikapp!