Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och stängde av vattnet och drog åt sig två handdukar och räckte över den ena.
"Bra att veta." Viskade hon och log.
"Så vad är det första du ska lära mina barn?"

Han tog emot handduken och klev ur badkaret och lindade den kring sina höfter. "Dina barn? Våra, älskade - våra." Kommenterade han leendes och funderade sedan. "Att pappa är bäst. " Flinade han retsamt.

Hon kunde inte låta bli att le.
"Det är nog den bästa lektionen du kommer ge dem." Hon skrattade och drog sig närmare honom.
"Så ikväll kommer du hit eller ska jag komma till dig?"

Han skrattade lågt. "Jag tror också det. "Flinade han och la en arm omkring hennes midja. " Jag kommer hit, det är mindre risk att bli störda då. Om vi är hos mig så kommer vi inte vara speciellt ensamma. " Sa han ärligt.

Hon fnissade förtjust och såg på honom.
"Det kan nog vara sant." Hon smekte sin mage.
"Och snart är vi inte ensamma här häller."

Han nickade. "Nog? Tro mig, det är helt sant. Jag älskar min flock, de är trots allt en del av mig men de är lite hm behövande. " Viskade han leendes och nickade. "Men det är en bebis, eller kanske fler. De vill vi ju ha nära. "Viskade han lyckligt.

"Så i dag kanske jag går till magikarna och frågar om en ombyggnad." Hon flinade.
"Säger att det behövs mer runn och där av fråga jag bara." Hon log.

Gabriel nickade sakta. " Bra idé, då kan du samla på dig ännu en berlock eller vad vi nu ska kalla det. "Log han och tog sedan fram hårtorken för att börja torka hennes hår.

"Det är min tanke." Hon log.
"Och det ska vara grönt eftersom det är min färg." Viskade hon lyckligt.

Han flinade lite. "Jag vet. "Log han och pussade hennes kind och fortsatte att blåsa hennes hår torrt.