Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag klättrade upp i ett högt träd där jag satte mig och gömde ansiktet i händerna. Vad skulle jag göra. Jag tog upp Brees ring som jag lagt i fickan och granskade den samtidigt som jag mindes när jag hade gett henne den.

Plötsligt kände jag en hand på min axel.
När jag snurrade runt var Alice där.

Jag stirrade på ringen medan alla fina minnen kom flödande mot mig: Bröllopet, när vi hämtade Bonnie, julafton...

"Du kan inte åka, Bree." Sa hon och såg på mig med sina snälla - nu ledsna - blick.

"Varför inte?"
"Diego tänker åka till volterra!" Alice så på mig.
"VA?"

En tanke dök upp i mitt huvud och jag började planera min resa till Volterra för att reta upp Volturi.

Jag började springa.
Tillslut kom jag fram till honom.
"DIEGO!!!!!" Vrålade jag.

Jag tittade ner och såg att det var Bree och blev osynlig men satt kvar i trädet, vilket jag visste att Bree visste.

Jag klättrade upp och i min fumlighet för att hitta hans hand slog jag till honom över munnen.
"Oj, förlåt, men, Diego, jag är ledsen, jag säg inte att jag förlåter dig, jag säg bara att om du tänker begå självmord så tänk på mig, tänk på Alice, och framför allt; TÄNK PÅ BONNIE!"