We are the Harry Potter generation

Aw, vad tråkigt, Maharajah. Men det kommer massvis med fler chanser att gå på wrock-konserter, you'll see! c:

Maharajah, DU, JAG OCH ALOHOMORA 2013, DÅ SMÄLLER DET.

kinshaw: LÄTT! KAPISH.. .taaaggad som tusan, hahahah !

Ååh, det var jättefint ! Är helt kär i låten, vad heter den ! ? ! ? ♥

Alltså åh.

Jag var inne på SF och kollade biljetter till DH2 nyss, och hela Post-Potter Depression hit me harder than ever. Jag har inte sett filmen på bio sen i augusti och jag vill verkligen se den en gång till innan den slutar gå, och nu finns det liksom bara visningar var och varannan dag runt tre eller tolv på dagen. Och det känns verkligen som att tiden rinner ut nu, även om jag vet att det finns så mycket mer som kommer i framtiden. Men det är nu på senare tid jag verkligen har märkt att hysterin kring den senaste, den sista filmen har lagt sig och jag vet att den där hysterin och alla featurettes och trailers aldrig kommer igen, och alla dessa moment har varit så stora för mig i mitt liv. Varje gång en ny bok kom ut, varje gång en ny film kom ut. Och just nu känns det som om vi aldrig kommer få uppleva det igen, och även om jag alltid kommer ha kvar minnena så är det jobbigt, you know. Jag menar, jag har vuxit upp lika mycket med Dan, Rupert och Emma som jag har med Harry, Ron och Hermione så det kommer kännas så fruktansvärt tomt, och antagligen kommer jag att vänja mig men just nu får jag bara en stor klump i magen av att tänka på det. Och det hjälper ju inte att jag kollar på ''It All Ends - The Final Farewell''-featuretten heller. I just don't want this to end (Jag vet att det inte slutar men ni vet hur det är... just nu känns det så)

Jag vet att jag är otroligt lyckligt lottad som har fått vara med om de saker inom Potter-verse som jag faktiskt har fått, och att alla mina närmsta vänner jag lärt känna är tack vare Harry Potter. Alla stora delar av mig och vem jag är som person kommer i grund och botten från Harry, so I guess that's why it's hard to let go. Och ni vet, det behöver man inte, jag kommer aldrig att göra det, men i vissa stunder så känns det bara som att allting verkligen ska ta slut och när allting bara blir värre av att dyka ner i Goblet of Fire vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Kan inte sova så det är därför ni får stå ut med mina himla nostalgi-anfall... förlåt ♥ Var bara tvungen att skriva av mig lite för life as a harry potter-fan can be really hard.

Ugh, Harry Potter what have you done to me

MayoGryffindor Mad World - Gary Jules

accioron Fina Ninnie. Underbart skrivet. You know, Harry wouldn't like us to feel this way about him, because we're strong people. ♥ Vi får se fram emot vårat pottriga höstlov. Det höstlovet är ett tecken på att Harry Potter lever inom osss, we'll never forget because we are the Harry Potter Generation.

DET KOMMER BLI FETT!

expelliarmus omr... *crying*
Satan i gatan vad duktig du är!

Indeed.
Ninnie, som du skrev har Harry format den personen du är idag. Du har rätt att det inte finns några böcker eller filmer att längta till mer; och jag vet att det gör jättejätteont att tänka på det, men det kommer finnas saker inom fandomen att längta till ändå. Till exempel då nästa böckerna släpps på Pottermore; även om många är besvikna finns det ju en längtan inom en att se hur det uvecklas och vad man får göra och utforska i Hemlighetarnas Kammare, Fången från Azkaban, Den flammande bägaren, Fenixorden, Halvblodsprinsen och Dödsrelikerna. Sedan finns det ju saker som man, som individ, längtar till. Höstlovet är ett perfekt exempel! Fem lika galna Potterheads, seriously, can it be better? Don't think so.

Upp med hakan, my dear. Jag vet att det är jättesvårt vid vissa tillfällen för det känns som om ens barndom är bortskuren från en själv, men det är den inte. Vi kommer alltid ha Harry med oss, precis som Jennifer skrev. Och precis som jag nämnde till dig förra veckan så ska vi försöka gå på så många Pottriga upptäcksfärder som möjligt varje år, okej? Vi ska spara pengar och gå på the Wizarding World of Harry Potter, Leavsden Studios, massor av events och så tycker jag att vi borde åka till England (igen) och Skottland också!

Sen som du själv skrev, att man har fått så nära vänner via Harry Potter; i ärlighetens namn så är ni Marathoners och en annan tjej de mest äkta vännerna jag har och jag är så tacksam över att ha funnit er, och jag ser fram emot alla saker vi ska uppleva tillsammans.

Bäst är du Ninnie. ♥

accioron

Du beskrev mycket av hur jag har känt de senaste dagarna.
_______________________________________________________________
Jag hade förträngt att det var slut, helt enkelt. Kanske för att jag helt enkelt inte skulle klara av det annars. Sedan såg jag på en tribute-video som innehöll Joannes och Emmas tal från premiären, och så var ångesten tillbaka igen. Den där ångestklumpen finns liksom fortfarande kvar, och det känns som att det enda som finns att göra för mig är att förtränga den igen, om jag inte vill ha kvar den. Jag kommer nog liksom aldrig helt komma över att allting är slut, känns det som.

Samtidigt vet jag att allting inte är slut ändå. Som childhoodlight sa så kommer det komma fler böcker på Pottermore med ny information, jag SKA se till att åka till Leavsden när det öppnar, jag och en kompis har redan börjat prata om att åka på Alohomora 2013.

Det är just tanken på att det aldrig kommer en ny bok eller ny film som ger mig denna ångest. Jag har spenderat mer än tio år med Harry Potter, det är mer än halva mitt liv. Jag har spenderat åtskilliga år i väntan på nya böcker och filmer. När jag var liten gjorde jag min egen trollstav, packade ner böcker, gamla ogiltiga mynt i en väska och låtsades att jag skulle till Hogwarts. Jag blev ledsen på riktigt när jag aldrig fick mitt brev på min 11-årsdag.

Harry var vännnen som alltid fanns där när ingen annan gjorde det, vännen som alltid förstod precis hur man mådde och Hogwarts var alltid det perfekta stället att rymma till när man ville fly från verkligheten en stund.

TACK JOANNE! Tack för att du givit mig denna underbara saga som gjort mig till den jag är idag och som har lärt mig att se det bästa med livet. Jag kommer aldrig kunna beskriva med ord hur tacksam jag är.

After all, Harry will never be gone! Not as long as those who remain are loyal to him!