PRS Lupple & Medi

"Det är så bra att höra. Jag vill inte bli så sjuk som jag var förut. Det var bara jobbigt." Hon öppnade ögonen och synad Alexander och såg bort.
"Men ni har pratat om mig eller hur? Ol.ika lösningar. Bara för ja är svag."

Alexander tittade på henne och nickade sakta.
" Vi har pratat. Simon och Bella verkar tro att du skulle kunna använda din kraft som magi. De ska hjälpa dig med det när ni kommer hem. " Sa han och log svagt.

"Det låter som en bra ide." Hon log mot dem och såg påsen vara full och rullade med axlarna.
"Så har ni få ringen till Allie då? Den som hon valde ut." Hon log och mindes ringen och skrattade.
"Jusste jag fyller år snart och jag vill bjuda in er. Det skulle vara en ära att buda in hela din familj."

" Den är beställd. Så den kommer strax så ska vi bara få en häxa att hjälpa oss göra den klar." Log Alexander och stannade upp blodflödet och plockade undan påsen.
"Hur känner du dig?" Sa han lugnt och studerade henne.
Hon såg ut att vara i väldigt bra skick. De kanske skulle kunna ta ytterligare en påse.
" Det vore en ära att komma på firandet." Log Alexander och såg på henne.

"Jag tror Simon kan göra det. " Hon såg på Dorian och log mjukt.
"Jag mår bra. Det kliar bara lite vi armen men ingen fara på taket." Hon såg på sin arm och såg upp.
"Ju mer påsar vi får ju bättre det bil."

Alexander såg på henne och flinade lite.
"Åh både han och Bella kan göra det. Det är bara frågan om de vill." Sa Alexander ärligt.
"Att göra en sådan sak gör att du släpper lös en farlig varelse även under dagen. " Sa Alexander ärligt och nickade lte mot henne och kopplade på en ny påse och lät den börja fyllas upp.

Dorian log svagt och smekte hennes kind. " Det är sant." Log han.

"Jo men hon kommer väl vara under uppsikt kanske?" Hon såg på påsen och lutade sig tillbaka.
"Du kan be de andra åka tillbaka så kan du bära mig hem Dorian." Hon log mjukt och slöt ögonen.

Alexander skrattade lågt och nickade.
"Självfallet. Och jag kommer tala med dem om detta. Men det handlar mer om de vill ha det på sitt ansvar på ett sätt? Jag menar hon kommer njuta av deras värdefulla gåva i all evighet. De lever lika länge som människor." Sa han tyst men ärligt.
Dorian flinade mot henne och skakade på huvudet.
"Jag bär dig mer än gärna hem älskling. Men jag vill ha dem andra runt mig. Det känns tryggast." Log han och pussade henne lätt på pannan.

Willow nickade och lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Tror du hon är redo att vandra ute då?2 hon kved till och drog ihop sig.
"Jag fick ont ." Hon såg på Dorian.
"Vi måste gå."

Alexander nickade sakta.
" Jag tror det. Hon har aldrig druckit från en levande, det borde underlätta för henne. " Sa han lugnt.
Dorian såg på henne och smekte hennes kind sakta.
"Vart?" Frågade han och svalde hårt.
"Gå? Älskling, nu?" Frågade han och försökte upptäcka fara i närheten av dem.