Förändrad värld Lupple & Medi

Hon kände hur hennes hud var stekhet mot hans kalla.
"Är du arg för det? för att jag fick ont?"


Han väntade i några minuter innan han bar sakta henne till rummet. Bäddade ner hene ordentligt och satte sig för att läsa.


"Jag mår bra mästare. Lite yr kanske men det har jag varit förut."

Rafael log mjukt och skakade på huvudet. "Jag är inte arg." Viskade han. För det var sant. Han kände sig besviken.

Hon märkte inte av att hon flyttades utan suckade bara nöjt och sov vidare.

Han nickade sakta. "Hm ja." Log han

Hon såg bort.
"Det är mitt fel. Vilket straff ska jag få?" Hon såg på honom.

Han hade placerat henne i sängen och såg sedan mot väggen. Vad sa Rhiannon? Straffas?

Hon såg på honom och lutade sig mot honom.
"Vill du fortsätta mästare?"

Han skakade på huvudet. "Inget straff." Viskade han. "Men får jag röra dig igen så du inte bara minns smärtan?' undrade han lugnt.

Han studerade det andra bröstet. "Jag tror jag måste." Log han innan han bet ned i även det.

Hon såg på honom. Rädd för vad han skulle göra eftersom det gjorde ont fortfarande.
"Jag vet inte.." Hon såg på honom.


Hon spände sig åter för en sekund men det gjorde något så fruktansvärt ont. Det ömmade mer än det förra men hon slappnade snabbt av.

Han nickade sakta. "Jag förstår. Men jag vill inte att du ska vara rädd för detta." Viskade han ömt.

Han log och drack girigt från henne. Om hon svimmade så ansåg han det som positivt.

Hon lutade sin kind mot hans axel.
"Jag måste vara en ganska patetisk sak att äga." sa hon och såg upp.
"Vitt hår, sjuk som bara den, kan inte få sin mästare att njutas."

Hon kände sig allt tröttare och hon flkk sedan baklänges av att hon svimmat av.

Han skrattade lågt. "Du är inte patetisk. " Viskade han. "Jag kommer lära dig." Viskade han ärligt.

Han tog emot henne när hon föll bakåt och la ned henne på sängen. Spände fast henne och satte in blod. Hennes och lite av sitt. Hon skulle inte minnas något Imorgon och vara helt återställd. Han studerade hennes kropp, leendes.

"Inte ens lite?" Frågade hon och kände hur kall hon började bli och tog sig ner för att lägga sig.
"Om ni vill så har jag inget att säga emot egentligen."

Hon kved medan hon lades till rätta.

Han log mjukt. "Blunda denna gång. " Bad han henne innan han varsamt kysste hennes läppar.