Rollspelare & Wolfy prs

"Du ska absolut inte skylla på dig själv. Han är en vuxen man som kan ta ansvar själv." sade hon och skakade lite på huvudet åt hela situationen. "Ni har varit tillsammans i några år nu va? Han vet bättre." Sade hon och suckade.

”Men ändå, du skulle ha sett hans min förra gången han var här. Han var så besviken över att jag inte gjort några framsteg.” Bara tanken fick henne att må illa igen men hon tvingade sig till andra tankar genom att gulla med Olivia en stund.

"Men du vet hur han är, hur som helst skit i Jason nu. Du är här för att du behöver det här, okej? Han kan du bekymra dig över när du mår bra igen." log hon och kollade på Leah.

Leah ville protestera emot men förblev tyst. Hon kanske skulle fokusera på sig själv men det skulle bli svårt att låta bli att oroa sig för Jason också.

"Jag tar hand om din pojkvän, okej?" Lovade Jess och kollade på Leah innan hon kollade på Olivia som lutade huvudet mot Leahs axel och blundat. "Hon ska sova." skrattade Jess lågt och tog upp en liten filt från sin väska. Hon la den runt Olivia men lät Leah hålla i henne, tyckte att hon behövde det mer.

Leah nickade lite, det var inte mycket mer hon kunde göra trots att hon inte ville nöja sig med att någon annan tog hand om Jason då hon ville göra det.
”Du säger väl om han gör något dumt?” Med det menade hon farliga uppdrag, onödigt mycket festande och allt vad det kunde föra med sig.

"Jag önskar nästan han gjorde det. Han startar bara bråk sen så skiter han i det och han tränar hela tiden. Han lämnar inte huset längre, har inte klippt sig eller rakat sig på ett bra tag." sade hon och ryckte på axlarna.

”Men Jason då..” suckade hon och fick en sorgsen glimt i ögonen, ville inget hellre än åka hem för att bara krama om honom. ”Jag måste göra någonting. Jag vill inte ringa. Tror du de släpper ut mig för en dag om någon följer mig tillbaka till kvällen?”

”Om man sköter sig får man ofta permission.” Sade hon och log svagt. ”Så har du skött dig?” Log hon och höjde på ena ögonbrynet. Jess sträckte sig efter Olivia för att lägga henne i vagnen då hon sov djupt.

”Naturligtvis, vad tror du om mig?” Leah hade försökt sitt bästa och räckte inte det till så visste hon inte vad som skulle vara bra nog. Det spelade ingen roll nu heller: hon ville bara ut för det kändes som om det var hennes fel att Jason inte var sig själv, och att hon var skyldig att rätta till det hela.