Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Juste Niel..." kom Mona på. "När jag handlade en dag så..." fortsatte hon tveksamt. "En man sa att om jag köpte ett klädrsplagg de sålde och hade på mig det skulle du bli överlycklig, är det sany?".

Niel såg förvånat på Mona. "Tja, jag är glad när du är glad!" skrattade han.

Mona.log lite. "Och jag är glad när du är". Hon kysste honom igen. "Jag förstår dock inte hur ett kläddesplagg skulle kunna göra någon.glad".

Niel skrattade. "Många är ytliga, speciellt adeln..."

Mona log större. "Kanske det, men du är inte ytlig". Hon ställde sig upp och öppnade en byrålåda och tog fram linnet. "Kanske borde be om att få pengerna tillbaka och lämna tillbaka det".

Niel skrattade åt linnet. "Löjligt det ser ut! Varför i alla världen köpte du den?"

Mona rodnade lite och vek ihop det. "För mannen som sålde det var väldigt övertygande och insisterade på att det skulle göra min make glad, vilket är du". Hon la ner det igen och suckade lätt.

Niel log. "Jag är glad så det räcker åt oss båda. Sånna kläder är bara för par i kris..." mumlade han och reste sig upp. Han kom fram till Mona och tog med henne till sängen igen. Han la sig bredvid och kysste henne ömt, ivrigt.

Mona log svagt och blundade lätt och besvarade kyssen ömt. Hon la armarna om hans nacke och vred lite på sig så han låg över henne istället. Hon andades tungt mot hans mun och öppnade ögonen igen.

Niel log och kysste Mona fler gånger, ömmare för varje gång.