Skriva av sig-tråden

^
Om ni gjorde slut för en dryg månad sen, så ser jag hans beteende som att han har gått vidare. Tyvärr. *kramar*

Det känns mer som han försöker få mig att fatta/tro det, han betedde sig aldrig så innan vi blev tillsammans. Och det är liksom alltid, så fort han är i mitt synfält, superintima kramar och grejer.... jag förstår inte. Eller så kanske han bara tar ut sin relationsstatus fullt, typ firar in den med att ta på allt och alla.
Eller så har han gått vidare. Which I don't mind (eller bara lite lite) så länge han inte håller på sådär mitt framför mina ögon. Men tack för svaret, kram!

Tja det skulle ju också kunna vara så att han undrar om du gått vidare så han beter sig så för att se hur du reagerar. Men jag vill inte analysera för mycket. Det finns en viss risk att du känner det som att det bara är framför dig, medan det egentligen inte är det...

Är förvirrad. För det här är bara fel och hoppas att det inte är så. Det var så att jag hittade Weasley tvilingarnas stavat. Jag blev förtjust i dem direkt. Men nu toror jag att jag är kär i dem, kär i stavarna.
Känns extremt fel. Så nu hoppas jag på att det är bara för att jag är hög av glädje jag känner så.
Ja, kär som kär i en människa.
Men som sagt, hoppas det är för att jag är hyper och hög och att det lägger sig till imorgon.

---

Sovsvampen vi har mycket mer gemensamt än våra namn och våran ålder. Hoppas det löser sig för oss båda. ♥

Jag blir ibland förälskad i saker. Något som bara är så fint att man blir helt lycklig av att tänka på det och inte kan tänka på någonting annat. Tycker inte det är något onormalt alls.

Anapneo: Jo, hoppas verkligen det ♥

Jag är så sjukt förvirrad när det gäller saker nu för tiden, åhh ibland bara hatar jag mig själv. Hatar min ångest, hatar min mamma, hatar folks syner på saker och ting. Att dom måste älta, dra upp saker som inte ens behöver ha samna ämne som det man börjat snacka om. Att jag HELA tiden ska tryckas ner av mamma, att inte få någon luft. Jag hatar mina känslor och tankar.

Nu, efter ett helt liv av ångest har mamma ÄNTLIGEN förstått att jag lider av ångest, grovt. Det tog bara ca typ 14 år för henne att se det, yeah.

Min mamma klarar inte press, hon bröt ihop, gick in i väggen och mår dåligt på grund av det. Jag är precis som henne, jag tål inte stress längre .. problemet är att jag är även lik min pappa, han vil f å saker gjorda och stressar lätt med det. Det gör så jag får ångest, en del av mig vill bli klar med saken och den andra delen klarar inte av den stressen jag sätter på mig själv då, issh.

Jag vill vara hos min pappa oftare, träffar han inte ens en gång i månaden. Vill verkligen verkligen inte tappa kontakten med han igen, orkar inte gå igenom allt igen. Men jag får skuldkänslor, mamam säger att hon vill att jag ska åka till han men när jag säger att jag ska det säger hon att jag aldrig är social med henne, att jag bara rymmer från städning eller att jag inte vill vara hemma på grund av mamma.

NÄR SKA HON FATTA ALLT ALLT INTE HANDLAR OM HENNE?

Tack.
Det har lagt sig nu, så det var nog för att jag var lite hög.
Ska se om jag får köpa dem ändå.

Ett litet futtigt problem men here we go.

Idag var vi i en kyrka i stan och övade inför julavslutningen i vår skola. Efter det skulle jag och mina 3 bästa kompisar hem till en av de och baka, det var bestämt sedan länge. Sedan när jag ska gå och hämta min jacka och väska upptäcker jag att de har gått därifrån redan. Enligt en annan kompis hade de sprungit utifrån kyrkan. Det resulterade i att jag fick åka hem själv, och så blev det ingen bakning. Sedan ringde jag dom och så svarade de inte, av feghet tror jag, jag är 100% säker på att alla 3 har på mobilerna så det kan inte vara därför. Dessutom händer det här ofta att två av dem springer in på toaletten och "gömmer" sig för oss andra två. Dessutom ska två av de sluta efter den här terminen, alltså om två dagar och jag vill inte skiljas som ovänner.

Jag känner mig sviken och började nästan gråta, det som gör mig mest irriterad var att vi hade bestämt att vi skulle baka, annars hade jag inte blivit så sur.