De utvalda

Ethan kom tillslut fram till huset och byn. Han la Eletha i sängen och bytte på Simon och gosade med honom en stund innan han la honom i vaggan. Han satte sig bredvid Eletha och strök henne övervryggen.

Snart vaknade Eletha, hon såg upp på honom, "Hur länge har jag sovit?" sa hon och skämdes över sitt beteende, och hur hade hon kommit hit?

Ethan log. "Inte så länge". Han var själv intebett dugg trött. "Du sov när jag bar dig tillbaka". Han la sig vid henne.

Eletha nickar, "Förlåt, jag borde inte betett mig så." sa hon tyst och mötte inte hans blick, hon skämdes och avskydde sig själv för det.

Ethan såg på henne lite förvirrat. "Förlåt? För vad". Han drog henne intill sig. "Jag är glad att du fick ur dig det...". Han kysste henne innan han släppte henne.

"Men jag borde inte........" sa Eletha och skakade på huvudet. Hon kanske hade behövt det? Det kändes konstigt nog bättre.

"Jo, det var bra att du gjorde det Eletha..." försökte Ethan säga så övertygande som möjligt. Han log lite. "Känns det inte bättre?". Han plockade upp Simon ur vaggan och satte honom i Elethas knä.

Eletha nickade, "Jo, det känns bättre, mycket bättre." log hon och kramade om sin son i knäet. "Tack Ethan." sa hon och kysste honom mjukt.

Ethan log och besvarade mjukt kyssen. "Så lite så". Han strök henne över håret. Simon skrattade nu glatt även om han var trött.

"Han borde sova." sa Eletha gäspande. Trots att hon nästan sovit hela dagen var hon ändå otroligt trött.