Förändrad värld Lupple & Medi

Hon kved nu. Han hade dragit sig ifrån henne. Hennes heta hud ömmade efter honom och hon såg plågat efter honom.
"Snälla."

"Tror någon hörde." sa han och log.
"Men jag ska se vad vi kan göra." Sa han.
"För att jag trodde att ni hade rum som låg lite längre från varandra. att ni hade minnst två. Så dumt av mig."

Hon böjde huvudet så halsen blottades bättre och kved till lite av välbehag medan hon satt lugnt i hans famn.

Han kysste henne ömt. "Kan göra lite ont." Viskade han. "Men det är värt det." Sa han ömt. La sig ovanpå henne och började sakta pressa sig in.

Aurora såg på honom. "Har vi inte det?" Undrade hon.

Medan han drack av henne så smekte han henne mellan benen.

Nu skrek hon i ren smärta. Det gjorde ont och hon satte handen för munnen. Men snabbt bet sig. Inte vara olydig och hon torkade snabbt bort en tår.

"Nej nu tog de rummet intill av någon anledning. Han kanske inte märkte det?"

Hon njöt och lutade sig mot honom och särade mera på beenen. Visste om hon sa något skulle det kanske göra honom rasande.

Han märkte hennes smärta och funderade. Kanske någon sekund . Skulle han? Skulle han inte? "Förlåt vackraste." Viskade han och pressade sig in helt. Det skulle bli bättre. Men väl där inne var han stilla en stund.

Aurora såg på honom. "inte märkte? Kan det bli så? " Frågade hon. "När vi gör...du vet." Viskade hon. "Hur känns det för dig?' frågade hon sedan med ansiktet begravt mot hans axel.

Han drog sig bort och såg några droppar blod rinna ned längs hennes axel.

Hon ville få bort honom och hon tog kudden och bet den. Det gjorde så ont. Varför gjorde det ont och hon grät nu mer.
"Aj"

"De hör inte för det är inte deras jobb." sa han och gav henne koppen och såg på henne.
"Du får sova här ifall du vill så bär jag dig tillbaka sedan."

"Tack mästare." Viskade hon och kände droppen glida ner längst hennes axel, ner mellan brösten och hon suckade av njutning.

Han torkade bort hennes tårar. Hon hade varit redo. Han svalde hårt och såg på henne. "Försök och slappna av." Bad han.

Aurora log mjukt och nickade. "Låter bra." Viskade hon och kröp upp intill honom.

Han såg på henne. Nöjt. Skickade upp droppen och bet varsamt ned i hennes bröst.

Tårarna kom bara. Det gjorde så fruktansvärt ont. Hur kunde det här vara skönt? Hans röst kom till henne och hon svalde en munfull med mat.
Försök att slappna av? Hon såg sorgset bort. Han var säkert missnöjd med henne igen.


"Visst gör det?" Han kunde höra hennes gråt. Han bäddade ner henne och såg på henne.
"Älskar dig."


Bröstet gjorde mer ont att bli biten så ett litet pip kom och hon spände sig. Men slappnadegenast av och drog djupa andetag. Något inom henne sa att det skulle vara skönt.

Han såg på henne. Sorgsen. För hennes skull och han drog sig bort från henne.

Aurora såg på honom och log. "godnatt." Viskade hon.

Allan kände henne spänna sig men sedan slappnade hon av och han log. Bra.

Hon satte händerna för ansiktet.
"Flörlåt. Jag visste inte att det.." Hon grät nu tyst. det gjorde så ont.

"Godnatt. Sov gott och dröm om godis." Sa han mjukt.

Nu började hon känna sig kall. Huden knottrades men hon svalde istället och kände hur han drack. Skulle hon svumma av blodbrist?

Han tog in henne i famnen och försökte trösta. "Oroa dig inte. Jag blev för ivrig." Sa han tyst och pussade henne på pannan.

Aurora log mjukt och vände sig rätt och somnade snart till.

Han drog sig snart bort. Lite missnöjt. Var hon extra känslig för blodbrist? "Hur mår du?" Undrade han.