prs yehet & kkaebsong

Joshua skrattar lätt, lämnar en liten puss på den äldres tröja innan han lutar sig bak för att kunna se på honom.
"Ingen kommer nog fundera extra om jag kommer med något gosigt vargliknande djur som mitt extra sällskap." Skämtar han innan han ser ner mot skeden och maten. Lydigt öppnar han munnen efter han skickar sig om läpparna.

Belåtet hällde Zihao innehållet på skeden i Joshuas mun för att sedan stoppa ner den i kastrullen och smaka själv. Medan han fundersamt tuggade på geggan, som egentligen inte alls behövde tuggas, ruckade han lite på axlarna.
”Jag lovar att folk inte kommer våga ställa några frågor”, påpekade nittonåringen. Vilken lögn. Vem var dum nog i huvudet att inte låtsas om en stor varg med en röd fläck mitt på huvudet? Suck. ”Äsch, alla vet ändå redan vid det här laget så vafan spelar det för roll? Hur smakar det förresten? Tycker inte att den är tillräckligt stark..”

Maten smälter i munnen på Joshua, tungan är inte beredd på den starka smaken eller varma konsistensen.. vilket är underligt då han haft koll på vad Zihao hällt i, han borde ha varit beredd.
"Varmt, väldigt varmt," viskar han och fläktar lite med handen mot tungan, innan han återgår till att fokusera på smaken som fyller hans mun och glider ner i halsen. Än en gång slickar han sig om läpparna och nickar. "Jättegott, du är antagligen mycket mer vän vid stark mat än vad jag är."

”Nähä?” Utbrast Zihao med höjda ögonbryn. ”Säger du det?” Nittonåringen kunde inte hålla sig från att låta ett litet skratt undslippa honom, samtidigt som han lät sleven glida ner i kastrullen igen. Om det var någon som var van vid stark mat, så var det Xie bröderna. De hade ju trots allt växt upp med den och fått smaklökarna bortbrända så snart de kunde äta vanlig mat. ”Var det för starkt? Vi skulle ju kunna blanda ut den lite med vatten eller någonting?” Föreslog han och rynkade lite på ögonbrynen.

"Jaa, det säger jag," gnäller Joshua som inte orkar använda sin stora hjärna för närvarandet.. Nej, den går på högvarv i princip hela tiden, så ibland måste han ta lite pauser. Inte tänka igenom allt, få en massa ångest. Fett bra att han lärt dig det, då för två år sedan hade han ångest hela tiden. Artonåringen klänger sig fast i Zihaos arm, lutar kinden mot hans biceps och sluter ögonlocken.
"Nejdå, det blir toppen. Jag vill lära mig att äta starkare mat." Försäkrar han med en rynka mellan ögonlocken. "Din mamma kommer säkert att servera något liknande, eller hur?"

Innan han svarade på den frågan, hällde nittonåringen upp grytan i två olika skålar med varsin sked i respektive. När han sedan var klar sneglade han ner mot Joshua som klängde sig fast vid hans ena arm.
”Det här är tofu med chili”, började Zihao och började röra sig mot bordet, långsamt då han inte ville att den andre skulle släppa honom. ”Min kära mamma kommer troligen att servera chili med tofu, hon är trots allt den som är expert på stark mat”, förklarade han därefter och ställde ner skålarna på bordet. ”Inte ens jag kan äta hennes mat alla gånger. Ibland går det bara inte.”

Jo, Joshua inser hur klängande han faktiskt är och släpper taget om nittonåringens arm besviket, läpparna putandes.
,"Då måste jag göra mig redo, måste ju kunna äta hennes mat.." Säger han fundersamt, känner hur ångesten och tankarna slår mot hans stackars huvud igen. Han vill så gärna göra ett gott intryck på modern.. när det kommit till Zachs eller Ethans föräldrar har det aldrig varit ett problem, Joshua har alltid varit rätt duktig på det. Men Zihaos mamma är helt annorlunda. "Eller så kanske jag bara borde sluta tänka på det överhuvudtaget."

”För att vara helt ärlig tror jag att det är bäst så”, mumlade Zihao med sänkta ögon och slog sig ner på en av stolarna. ”Hon kommer ändå inte att vara trevlig så det är nog ingen idé att försöka..jag menar, du är gay, mugglarfödd och du är förlovad med en blodsförrädare”, fortsatte han och tog en liten tugga av maten. För att vara det första han lagat på över två år, smakade det faktiskt riktigt bra. Men det berodde nog bara på att han använt sig av Yaosus chiliolja som kunde få vad som helst att smaka himmelskt. ”Det viktigaste är att vi har varandra, okej? Hon ska inte få förstöra någonting”, konstaterade nittonåringen beslutsamt och vände d mörka ögonen mot Joshua. ”Lova mig det.”

Ett litet leende stryker sig över läpparna medan Joshua nickar lätt.
"Klart jag lovar det," viskar han försäkrande och kramar om nittonåringens hand hårt, nej modern ska inte få förstöra någonting mellan dem. Att de ens behöver oroa sig över detta är helt sinnesrubbat. Dock påminner han sig om ett litet faktum slm kan få allt att svackla. Men Yaosu skulle aldrig berätta för sin mor om den lilla kyssen? Och han skulle inte berätta för Zihao? Herregud, kanske han borde berätta för nittonåringen, så att han inte fpr reda på det från någon annan? Det finns ju faktiskt en rimlig ursäkt till detta, som Zihao borde kunna förstå. Eller hur? Förvirrat och med dn rynka i pannan återgår Joshua tilll maten, som mycket riktigt smakar väldigt gott med tanke på Zihaos år borta. "Om det här är din mat när du inte lagat på två år, kan jag inte ens tänka mig vad du gör för något när du inte haft två års paus."

Till vad som skulle bli Joshuas stora besvikelse, skulle Zihaos mat troligen inte bli bättre än såhär. Möjligen att han någon gång skulle kunna slänga ihop en halvdan baozi eller steka några dumplings, men det var ungefär så bra det skulle bli. Nåja, bättre än ingenting i alla fall.
”Förvänta dig ingenting storslaget, det är Yaosu som har fixat den här chilioljan”, mumlade han och kunde inte låta bli att rodna lite. Det var ju alltid trevligt att få komplimanger, vare sig de handlade om utseendet eller matlagningskunskaperna. ”Jag undrar faktiskt varför mamma och pappa vill att vi ska komma och hälsa på..de brukar inte vara så gästvänliga”, sade han därefter och stoppade in en ny sked med röra i munnen, som nittonåringen fundersamt tuggade på. Kanske modern hade någonting alldeles särskilt planerat? Någonting sådär riktigt ondskefullt. Eller kanske de skulle bli överraskade? ”Varflr ser du så fundersam ut förresten?”