De utvalda

Ethan skrattade han med. "Tur det, annars skulle jag nog blivit väldigt rädd för dig". Han hade nästan varit det ändå fastän hon varit vänlig mot honom.

"Var du inte det då? Då du såg vad jag gjorde, slog dem blodiga." sa hon och rös till, vad hemsk hon hade varit.

Ethan nickade lite. "Jo, men jag hade aldrig vågat gå nära dig knappt igen om du gjort det med mig...Och så mager och otränad jag var så skulle du väl nästan ha slagit ihjäl mig".

"Det skulle jag inte gjort.......Randa skulle dödat mig då. Men troligen slått dig fördärvad." sa hon och suckade, hon gillade inte det men det hade varit så. Hon hade lytt Randa blint och varit hans mordvapen för att inte hon eller någon hon älskade skulle skadas.

"Det skulle inte ha varit mycket bättre". Han hade faktiskt aldrig fått särskilt mycket stryk, det värsta var väl när han hade piskats..."Men jag är glad att du aldrig slog mig fördärvad" Han log mot henne och kysste henne.

Eletha nickade, "Ja, det var bra, men hatar att jag gjort så många illa, vissa har fått men för livet." sa hon och bet hårt i läppen så att det blödde.

Ethans leende försvann sakta. "Du försökte bara skydda de du älskade, om du ska beskylla någon, beskyll kungen". Han satte fingret vid hennes läpp, så att hon fortsatte bita skulle hon bita honom,

Hon slutade att bita, inte ville hon bita honom inte. "Men ändå." säger hon och sänker sin blick. Simon är tyst, som om han visste att detta var viktigt.

Ethan strök med fingret över hennes läpp för att få bort blodet. "Jag vet att jag aldrig kommer förstå hur du känner helt, men du kan inte beskylla dig själv, för det är inte ditt fel". Han omfamnade henne och Simon mjukt.

Eletha nickade och det var som att hon darrade då han kramade dem. Hon var så nära gråt hon kunde, men hon grät inte.