prs yehet & kkaebsong

Joshua känner sig minst sagt som en liten koala, nej han kan inte få nog av den äldres närhet en endaste sekund.
"Ska jag sluta?" Frågade artonåringen med stora ögon när den andre petar till honom, kanske han legat och klängt för mycket? Med en liten nick gosar han återigen ner ansiktet i Zihaos nacke, osäker på om han ska ha det där, eller på den bekväma bröstkorgen. "Vi kan nog söka hur man gör?"

Med ett lätt morrande, klamrade Zihao armarna omkring Joshua och skakade på huvudet. Det var hans konstiga sätt att tala om att han inte ville att en viss artonåring inte skulle få röra på sig.
”Nej, du ska ligga kvar där resten av dagen”, knotade han och drog in den söta, lugnande doften. ”Vi kanske kan försöka experimentera själva, då kanske resultatet blir olidligt intressant”, fortsatte nittonåringen och skrattade till lite. Även om han älskade att ha den andres ansikte i nacken, kunde han inte förneka att det kittlades en aning.

Det skulle vara en total, väldigt dålig, lögn om Joshua så att han inte blir glad när Zihao klamrar sig fast. Nej, på så sätt är han nöjd och vet att den äldre vill stanna bredvid honom.
"Men vi måste äta något" påpekar artonåringen, som den glädjedödare han är. När han märker hur Zihao skrattar till åt kroppskontakten, bestämmer sig Joshua för att irritera honom ännu mer, och börjar lämna små kyssar över halsen. "Vi kan ju alltid försöka."

”Men åh”, stönade Zihao. Nittonåringen hade verkligen ingen lust att släppa Joshua. Faktiskt ingen lust alls. ”Då får du låta mig laga mat, så kan vi se till att få näsorna rensade”, muttrade han missnöjt och drog sig undan. Med ett buttert uttryck skrivet över ansiktet, fann fötterna det svala golvet. Men i samma sekund som nittonåringen tog sats och försökte ställa sig upp, föll han genast tillbaka mot soffan. ”Mina leder är verkligen inte glada”, gnällde han och lutade sig mot ryggstödet med slutna ögonlock. ”Alltså jag menar det verkligen. De hatar mig.”

Förvirrat ser Joshua mot den äldre, va?
"Vänta va? Hur menar du nu?" Frågar han och rullar över till sidan på soffan och låter fötterna komma i kontakt med golvet. "Zihao, vila du.. jag fixar soppa till oss bägge två." Ja, även om artonåringen själv mår förjävligt så här han iallafall funktionella leder. "Dina leder behöver definitivt vila."

Bestämt greppade Zihao tag och Joshuas axlar innan denne hann resa på sig.
”Jag är riktigt dålig på stt laga mat, men när det kommer till stark mat är jag en gud”, sade han och log finurligt. ”Stark mat rensar näsan”, förklarade nittonåringen och försökte sig ännu en gång på att resa sig. Den här gången gick det lite bättre, däremot tog det några sekunder för sjuklingen stt finna balansen. Men när han väl gjorde det var det inga som helst problem. Host.

"Jag har inte smakat din mat förut," säger Joshua förvånat, känner sig genast mer exalterad över den andres ord. "Då får du leda vägen, jag har ju ingen aning om vad du brukar laga." Kanske det är lite läskigt att låta nittonåringen kontrollera köket, med tanke på att Zihao inte lagat mat på mer än två år. Aja, det är värt en chans inte sant? "Du verkar kunna rätt mycket om det där." Försiktigt går Joshua tag om nittonåringens arm, håller honom uppe så att han inte ramlar ner mot soffan igen.

”Nej, jag vet. Jag har inte lagat mat på över två år, så vem vet hur det här kommer gå”, sade Zihao och masserade de bultande tinningarna. ”Usch, all denna huvudvärk..börjar bli jävligt trött på den”, muttrade han därefter och lutade sig lite mot Joshua, som höll i hans arm. På vacklande ben började han långsamt röra sig mot köket, försökte att fokusera bli en som var allt annat än just det. Kanske han var på väg att svimma? Eller skifta? Nej, fy skäms. Nu skulle han laga mat, punkt slut. ”Lovar att du aldrig kommer våga smaka på min mat efter idag.”

Joshua blänger stint på den äldre och skakar dömande på huvudet.
"Zihao, ibland kan en huvudvärkstablett hjälpa till." Tjatar artonåringen medan de rör sig mot köket, lämnar Zihao på en stol innan han tassar fram till badrummet där de håller tabletterna. "Men du, jag kommer tvinga dig att laga mat ibland." Ja, Joshua kommer inte att laga mat dag in och dag ut. Nej, det är ett stort nej. "Så det är bäst att ditt matlagningssinne kommer tillbaka snart."

Samtidigt dom Joshua talade, plockade Zihao fram en kastrull från ett av skåpen och ställde den på spisen. Han hade ingen aning om hur han skulle få på värmen, men det skulle väl lösa sig förr eller senare.
”Jag vet”, försäkrade nittonåringen och vandrade över till kylskåpet. Blicken gled över de olika hyllorna tills han fann ett paket med tofu och Yaosus bruk med chili i olja. Det var allt han behövde till att börja med. ”Huvudvärkstabletter kommer förresten säkert inte att hjälpa”, muttrade han sedan och dumpade hela burken i kastrullen för att sedan se sig om efter en skärbräda. ”Vart har ni knivar och skärbrädor?”