wolfy & rollspelare prs

”Frågar du mig så var det onödigt att du gick till badrummet bara för att ta på dig en morgonrock..” Jonathan strök sina fingrar längs med hennes armar och lät dem långsamt vandra allt längre ner, såg på henne med ett litet leende på läpparna.

”Byggde upp lite spänning ju.” Svarade hon och drog sig undan. Hon vände sig om och kröp upp på sängen, ville inte riktigt sitta på kanten utan ville ha det så bekvämt som möjligt.

”Jag höll nästan på att spricka av spänning.” Jonathan himlade smått med ögonen, hade varit på gränsen att tappa tålamodet då och han hade det inte precis lättare nu.

Cleo sträckte sig efter honom och log stort. Hon kunde knappt släppa honom med blicken, fastnade helt på honom.

"Vågar jag göra något? Vi är ju inte ensamma i huset." Ett litet retsamt leende spelade över hans läppar, fattade ju att det var lite annorlunda att vara ensamma inne i hans rum jämfört med att sitta tillsammans med annat folk i bilen.

”Du får vara försiktig och lugn så ingen märker.” Hon gillade verkligen inte att beskyddarna hörde så bra som de gjorde då det försvårade saken för Cleo då hon hade svårt att vara tyst. Hon svalde hårt och kollade på honom med stora ögon.

”Om jag inte vill vara försiktig och lugn då?” Han drog sina fingrar genom hennes hår innan han drog henne närmare sig. ”Jag vill höra dig..” Något av det bästa han visste var absolut de ljud hon brukade ge ifrån sig, det var som musik för hans öron.

”Nej Jonathan.” Viskade hon och slöt ögonen, bara hans ord var något hon gick igång på. Hon tryckte sig närmre honom och bet sig hårt på läppen. ”Lugn och försiktig eller inget alls.” Hon ville ju inte ha det lugnt eller försiktigt men hon ville inte heller skämmas till döds.

”Sluta bita dig i läppen,” morrade han tyst, hon kunde omöjligt fatta hur mycket han egentligen tände på små, oskyldiga gester hon gjorde. ”Jag försöker men lovar inget.” Han gav henne ett busigt leende och ålade sig neråt för att göra det skönt för henne.

"Va?" fnittrade hon och log sedan stort. Hon förstod inte alls vad hennes läpp hade med saken att göra men gjorde lydigt som han ville. Hon råkade, ofrivilligt, göra ljud och bet sig sedan på läppen igen för att inte göra om det igen.