Rollspelare & Wolfy prs

"Men något måste ha hänt på några veckor, du ser ju sjukare ut nu än innan. Så något har hänt, bara inte rätt något." suckade han och la armarna i kors över bröstkorgen, kunde inte ens dölja hur besviken han blev.

Leah lät bli att svara eftersom hon ändå inte hade något bra att säga. Det gjorde henne bara ledsen att se honom så besviken, att veta att hon var orsaken till det gjorde ont. Hon vände skamset blicken ifrån honom och låtsades intressera sig för en tavla som hängde på väggen.

Han skakade lite på huvudet åt henne och drog handen över ansiktet, visste inte ens vad han skulle säga längre.
"Varför? Du ville bli frisk när du kom hit, vad fick dig att ändra dig?" frågade han och kollade på henne. "Tycker du inte om personalen? Har du vänner som motiverar dig till att fortsätta vara sjuk? Är någon elak?" frågade han.

Leah gjorde små gester som svar till hans frågor. Hon var inte stormförtjust i personalen, hon hade ”vänner” som motiverade henne att fortsätta vara sjuk och alla var inte särskilt trevliga heller. Det var inte en särskilt stöttande stämning på stället helt enkelt.

Jason suckade högt och la sina händer på hennes kinder. Han tänkte inte låta henne förstöra sig själv.
"Du är här för din skull och du ska bli frisk. Dom här vännerna är skit för dom vill inte ditt bästa utan allt de vill är att dra ner dig i samma hål som de befinner sig i." sade han lågt och smekte hennes kind. "Genom att du blir bättre så kommer de se skillnaden och vilja bli bättre också. Men du måste fokusera på dig själv." sade han.

Hon såg på honom men sa fortfarande ingenting, hon skämdes som en hund och mådde sämre än vanligtvis då hon gjort Jason besviken. Det här var precis vad hon menat med att han skulle slippa få se och tvingad gå igenom, om han bara släppte taget om henne.

Han drog henne intill sig och kysste hennes panna. Han vägrade släppa henne, då han tyckte att hon om något behövde henne som mest då. Han drog handen genom hennes hår och smekte hennes rygg.

”Jag kommer snart.” Leah krånglade sig ur hans grepp och gick iväg mot närmsta badrum, satte sig ner på huk och spydde upp den föda hon fått i sig under dagen. Hans besvikna min hade blivit för mycket. Hon spolade, sköljde munnen med vatten och torkade sig slutligen om munnen innan hon gick tillbaka till soffan.

Jason rynkade på pannan och suckade lågt, visste inte alls vad han skulle göra. Han gick fram och tillbaka en stund innan han satte sig ner med händerna över ansiktet. Han tittade upp när han kände att hon satt sig bredvid honom igen.
"Vad kan jag göra, Leah?" frågade han.

”Ingenting.” Leah önskade att han skulle kunna knäppa med fingrarna och göra allting bra igen, men tyvärr funkade det inte så. Det här var inte hans fight att ta. Hon lutade sig tillbaka i soffan och sneglade på chokladplattan, ville inte öppna den då hon inte var säker på om han skulle tro att hon bara gjorde det för att han satt där.